Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Några spörsmål angående Sveriges yngre literatur af En gammal man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
studera tidens fysionomi i literaturen. Hvad kunna de men-
niskorna mena med att skapa en ny literatur?
Det var som sagdt en elakhet i »Pastor Hallin», som
gladde mitt gamla hjerta. Saken är den, att i den stifts-
tidning jag läser — man var pä min tid inte forvand vid
många tidningar, och jag har aldrig kunnat komma mig för
att följa med pressens utveckling och nöjer mig med min
stifstidning och gamla Aftonbladet, som, när jag började med
det, representerade oppositionen — na, i stiftstidningen
har man pä senare åren slagit sig på moraliteten, och det
är något som alltid förefallit oss gamle mycket lustigt, att
se med hvilket högtidligt allvar en del folk kastar sig öfver
den sporten. I sin bok har nu herr Geijerstam lagt ut en
fälla för att lura sedlighetsväktarne. I hela boken beröres
aldrig den der delikata frågan, som »gruppen Personne»
skall ha egnat sig åt, men det antydes på ett ställe, att det
var någon strid om honorna hos en del hundar i en prest-
gård på landet, hvarifrån annars alla passioner syntes bort-
jagade. Min stiftstidning, som jagar efter något »naturali-
stiskt» med samma envishet som en matematiker förföljer
ett obekant x från eqvation till eqvation, som inte bryr sig
om allt annat i en bok, det kyska eller indifferenta — den
snokade nu också efter i »Pastor Hallin» och då den så
fann denna lilla antydan, apporterade den med känsla och
öfvertygelse. Den blef så glad, att den hakade sig fast i
episoden som en blodigei och utstötte ett rungande hallåh,
för att draga sina medbröders och medsystrars uppmärksam-
het på saken, den försökte förstora och exploatera dessa
rader, så att man kunde tro den hafva hittat en skatt, som
skulle förljufva hela dess tillvaro. När jag så läste boken
och fann att det hela inte var någonting alls och tydligen
var ditsatt endast för att lura enfaldiga recensenter — då
roade det mig utomordentligt att se hur väl skämtet lyckats.
För det nöjet är jag författaren tacksam, men, I evige
gudar ! inte är väl det något så modernt att kunna drifva
med recensenter. Och någon annan skildring af det nya
lifvet innehöll boken alldeles inte. Det friskaste deri var
skildringen af en del gamla lärare i latinskolan och den var
briljant, men sådant skref man äfven på min tid, och jag
känner af egen erfarenhet till alltsammans. Nu har man ju
funnit på en ny lärareexamen, profår och annat godt —
te inte förhållandena sig något annorlunda nu? Hvarför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
