Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Några spörsmål angående Sveriges yngre literatur af En gammal man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
omfatta Waldenströms läror. Jag vet inte, om det nu för
tiden i Upsala finnas några sa djerfva tviflare, men tror det
nog, dä man derifrån får höra lite af hvarje. Uppriktigt
sagdt vet jag inte hvem Waldenström är, han måtte inte
varit bland de profeter, man på min tid lärde sig eller
också har jag glömt honom. Men det gör ingenting — dock,
det faller mig något in, tillhör han kanske det unga Sverige?
Jag minnes dock aldrig, att min sonson nämt honom, men
han tillhör kanske »gruppen Personne», såsom jag hört
man kallar en del ungdomar af yttersta venstern, hvilka
inte förefalla min Carl riktigt — ja, hvad skall jag säga,
comme-il-faut. Nog af, sagde Hallin har en mor, som är
mycket rättrogen, och ett par syskon, som inte äro kyrk-
liga, hvarjemte till all olycka också finnes en flicka, med
hvilken pastorn håller på att inleda en kärlekshandel, och
hvilken äfven är litet tviflare. De väldiga konflikter, som
sålunda uppkomma, gå emellertid mycket lugnt af stapeln,
och förmodligen sitter vid det här laget Hallin som välbe-
stäld prost med nio barn och en stor fjerding, som besparar
honom onödiga grubblerier.
Denna bok gladde mig genom sin emellanåt framträ-
dande humor men allra mest derför att den innehöll den
största elakhet, jag på länge sett i tryck. Dertill kommer
jag sedan. Ämnet är religiösa konflikter. På min tid an-
sågs detta såsom gammalmodigt. En tid under Gustaf IV
Adolf utbredde sig från det bigotta hofvet en ström af
helighet öfver lycksökarnes oräkneliga skaror, och man
kunde få det intryck, att den rena läran spelade hufvud-
rollen i vårt andliga lif, derför att allt som fans af dumhet,
allt som behöfde dölja några fuffens, all karaktärslös äre-
lystnad draperade sig i fromhetens mantel och beskärmade
sig öfver gudlösheten hos slägtet. Men literaturen brydde
sig ej mycket derom — den ansåg frågan afslutad äfven
om den rörde upp en del dam. Förhållandena nu tyckas
hafva någon likhet med de dåvarande, och så har herr
Geijerstam tagit frågan literärt under behandling. Hvad
det än är, modernt är åtminstone detta problem icke, och
den begåfvade ungdomen var redan för femtio år se’n tidigt
nog ute öfver dogmerna -— inte har den nu börjat bli tro-
ende igen, det framgår för öfrigt af herr G:s egen fram-
ställning.
Äfven herr Geijerstam narrar således den, som vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
