Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om fördömelsens boningar, blick på literaturschavotterna i Posttidningen och Vårt land af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
af de teorier den nya tiden hyllar, står vid skiljovägen,
obeslutsam om den väg han skall taga. Kommer så hr
Wirsén och för honom in — på hans gamla vägar igen.
Ja, sådant har resultatet blifvit, och icke i ett fall allenast!
Den Herre, som icke vill släcka den rykande lågan,
hedras icke af sådana lärjungar. Nej, måtte de vakna upp
och inse att Herren icke hedras med rop af »Herre, herre»
i aldrig så vackra och klingande strofer, »vid juletid» eller
»vid påsketid», utan af handling, och handling i Andaas
vishet. Hvad deröfver är, är af ondo.
Hur mycket mindre skadas icke Guds heliga sak af en
lågande Saulus än af en oklok Paulus!
En behjertansvärd bevekelsegrund till ett mildare till-
vägagångssätt erbjuder sig i den möjligheten att i djupet af
den så skarpt tuktade nye tidens son kanske lefva qvar
minnen och känslor, som den nya tidens läror icke mäktat
helt utplåna. Icke underblåses denna svaga, i askan halft
förkolnade låga genom vredens kraftiga pustar. Ack nej,
den släckes då och — kanske för alltid. Men der är an-
svar för den som släcker!
Den ungdom, som på sin moders knä stammat sin för-
sta bön, blickat med sina barnaögon upp till den blå him-
len, der den gode Guden bor, som om natten drömt om
hvita englaskaror och ljuflig englasång, som den Ijusglän-
sande julmorgonen med sin späda röst instämt i sången:
Han kommer följd af frid och hopp
De villade att söka opp
Och hjelpa de elända.
Värma, närma till hvarandra
Dem som vandra, kärlekslösa,
Och ur usla brunnar ösa
— tror man icke, att det hos denna ungdom finnes qvar ett
återsken af detta ljus, ett genljud af dessa toner, att det åtmin-
stone kan göra det i ett ännu icke af åren stelnadt ungdoms-
hjerta? Tror man att den unges, en sådan ungdoms öfvergång
till nya läror sker utan strid, utan att hjertat blöder. Det är ju
dock en kärlek att öfvergifva, denne gamle gode Gud, som
vårdat ens barndomstid, som skänkt så mycket godt, till hvilken
man bedt hvarje afton så långt man kan minnas under det
milda ljuset från kärleksfulla föräldraögon. Denne gamle
gode Gud skall nu ryckas bort, att bedja i Jesu namn är
en absurditet. Jesus var en judisk folkuppviglare, död och
Ur Dagens Krönika. IX. 2. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
