Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
större stilen. Pâ svensk scen har arian aldrig klingat mer
kraftigt vältonande. Denna aria är ingalunda lättlärd. Det
fins passager deri, som äro till den grad förvillande, att det
fullgoda sätt, hvarpå arian det oaktadt gick, länder sånger-
skan till icke liten berömmelse, specielt satsen med horn-
terzetten, der äfven ackompagnatörerna löste en svår upp-
gift. Angående de mer dramatiska delarne af sångpartiet
må det beklagas, att den rutinerade sångerskan ej förmår
gifva sin rösttimbre mer omvexling. Det fattades dramatisk
accent i de högre lägena just på ställen, der de äro nästan
oeftergifliga. Det kom på dessa ställen in något stördt,
som möjligen kan orsakats af toilettens snörning, och tillika
något häftigt utstödt, ånghvisselaktigt, som i denna nobla
musik verkade störande. Ett par ställen, der verklig dra-
matisk accent inlades, gifva dock förhoppning om att sån-
gerskan i detta som i så många andra fall kan ytterligare
gå framåt. Föredraget i grafduon och terzetten hade nem-
ligen flera verkligt gripande pointer, att man nästan erinrade
sig Lucca. Men ur sång-teknisk väg skulle jag vilja lägga
den i mycket så framstående konstnärinnan på hjertat att
icke så mycket alla tedesca sjunga sångrolen, det är för-
summa halfdagrarne och kontinuerligt sjunga forte eller for-
tissimo. Ej ens fru O:s paranta stämma står ut dermed.
Jag vet ej, om jag skall skylla på denna trötthet i stäm-
banden eller ej, nog af intonationen i vissa ensemblenummer
var ej fullt, korrekt: fru Östberg sjöng | eller | ton för
högt, dertill en gång efter en vokalis åt höjden satte hon
in sluttonen i frasen nästan hela |:delar under den rätta
tonen. Det kan synas småaktigt att anmärka dylikt, det
skulle också ej ha händt oss om det gällt en chanteuse af
vanligt genomsnitt.
Den dramatiska sidan af rolen är minst lika svår som
musiken. I första akten tyckte vi för vår ringa del att fru
Ö. spelade riktigt, riktigt bra, äfven stumt spel. Visser-
ligen kunde man önskaf att aktionen under arian varit
lifligare, särdeles vid recitativet: »Omensklige, hvart vill du
hän?» Men må man betänka, att Fidelio här skall komma
iûspringànde på scenen, och att en sångerska af fru Ö:s
embompoint måste hålla sig stilla derefter, att sången ej må
lida. De stora vanskligheterna i musiken kunna ock distra-
hera, särdeles vid en première.
Denna början lofvade mer än fortsättningen höll. Spelet
Ur Dagens Krönika. IX. 2. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
