- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
162

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy af Volontaire

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162
i andra akten var genomgående för matt, sångerskan blef
aldrig gripen af sin uppgift, så att hennes ideala hänförelse
elektriserade åskådarne. Tekniska fel funnos ock, såsom
utropet före dåningen, som ljöd allt för overkligt och de
onaturliga stapplingarne med hufvudet ledlöst runkande som
på en chinesisk porslinsgumma. Mimiken var häri för litet
observerad, särdeles vid lemnandet af brödet, en mycket svår
scen för öfrigt, som gick spårlöst förbi. Tack vare sånger-
skans briljanta höga B gjorde qvartetten äfven dramatisk
verkan, ehuru ej så stor som om skådespelerskan här fun-
nits. Pistolscenen kan göras med långt grannare plastisk
effekt af en rutinerad sådan och äfven räddningens glädje
tolkas med mer hjertlighet. I sista tablån gjorde fru O.
godt intryck och i sin helhet kan prestationen, våra recen-
senter till trots, icke annat än lofordas, särdeles när man
betänker att den unge mannen Fidelio en gång varit den
unge mannen Boccaccio. Fru O. arbetar mer än någon
annan lyrisk artist och ställer sitt mål högt. Heder åt detta
vackra sträfvande och tack för den möjliggjorda reprisen af
ett operaliteraturens mäktigaste och noblaste mästerverk!
Det ser ut som op. Fidelio vore nedlagd redan. Vi hoppas
dock operan då och då likväl återkommer i repertoiren,
äfven om mellanrummen mellan dess uppförande måste
varda långa.
Om Fernando ha meningarne hos musikestetici och
operachefer varit splittrade, huruvida partiet skall anförtros
en lyrisk eller en heroisk tenor. Herr Niemanns exempel,
liksom från äldre tider Haizinger synas plädera för det se-
nare, för det förra — gubben Rocco, som säger: hvilken
rörande stämma. En blandning af båda delarne är rårt
förslag (som är — omöjligt). I adagiot en lyriker, i allegrot
en héros. Niemann var bäst i allegrot, hos oss Max Strand-
berg i adagiot. Tjusande klang här hans veka fagringsljufva
röst och ej mindre fulländadt sjöng han det föregående reci-
tativet. Jag förmodar, att han aldrig kan gå ut med alle-
grot, äfven vid bästa disposition, om ej ackompagnementet
hålles mer piano. Vid premieren var dispositionen ej den
bästa. Hr Hallén har kommit fram med rådet att imitera
Niemann i fängelsearian, d. v. s. hans scenario. Vi —
instämma med hr Hallén, Niemanns uppfattning är nem-
ligen lika sann som poetisk och dessutom af en lysande
sceneffekt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:32:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free