Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - H. A. Rings drapa af Efraim R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
hålla sig från skratt, um, um, då man ser professor Lind-
blad rida.
Får jag således be herr Ring sitta upp på pegasen
och trafva förbi ett slag, på det att allmänheten må kunna
döma om, huruvida ett litet löje är befogadt.
Klatsch! Der kommer han.
Hans ridkostym är lysande. »Eros och Anteros» —
»La vague» — »La gaya sciencia» — »Douce souvenir»
(doux? Se Oldes grammatika!) »Venus victrix» — »Pauvre
fille!» — ^rvcort (jza’jwv!» och slutligen — det klingar
nästan litet sjelfironiskt: »Le silence seul est grand, tout
le reste est faiblaisse.»
Vi finna redan af innehållsförteckningen, att det är en
lärd författare vi hafva framför oss. Det är en skald, som
har alla lokal- och tidstoner i sin lyra. Hör bara: »Bysanz :
Basilica» — »Franken : Romansk» — »Firenze : Renaissance»
o. s. v. Det är en skald, som försmår den stora hopens
lättvunna bifall och i stället vädjar till den lilla men utsökta
publik, af hvilken ensamt han kan hafva hopp att bli fullt
uppskattad.
Beklagligt för herr Ring, som annars måhända finge
en éloge för sin historiska lärdom, tillhör anmälaren den
der stora okunniga hopen, som alldeles icke är i stånd att
säga om diktarens tidsmålningar äro originaltroget återgifna.
Jag må äfven tillstå, att jag, helt och hållet okunnig i
japanska språket, icke kan afgöra, huruvida de japanska
»sångerna» (utas) äro rigtigt öfversatta. Deremot anser jag
mig vara tillräckligt hemma i svenska språket och dess be-
handling i bunden form för att om de öfriga dikterna våga
det omdömet, att de på få undantag när låta som mödosamt
gjorda öfversättningar från japanesiskan.
Se här ett prof:
Ljusdunkel.
En ensam lampa brinner
I stora vida kyrkan,
Dess matta sken ej hinner
Till rummets halfva yta,
I ljuset några sitta,
Och der dess strålar bryta
Sig emot mörkret, spritta
Ur sömnen andra, flera
I dvallik slummer dväljas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
