Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Lafayettes minnesbild af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
ling undertecknas på »fäderneslandets altare». Lafayette
ilade dit med nationalgardet. Folkmassan förskansade sig
bakom en mängd vagnar, och en laddad bössa aftrycktes
mot nationalgardisters befälhafvare, men klickade. National-
gardet kastade sig öfver kärrorna, grepo skytten och förde
honom till Lafayette, hvilken med förakt lät honom löpa
sin väg. Tumultet förnyades snart i större skala på Mars-
fältet. Nationalgardet måste slutligen gifva eld, så att nå-
gra stupade. Upploppet dämpades slutligen, men den
revolutionära folkmassan och hennes ledare egnade nu åt
Lafayette sitt vilda hat och kallade honom en blodtörstig
tyrann.
Sedan konstitutionen blifvit fullt färdig och af konun-
gen besvuren, ansåg emellertid Lafayette sin uppgift fyld
och ville enligt Washingtons föredöme draga sig tillbaka
till privatlifvet. Den 8 okt. 1791 tog han afsked af na-
tionalgardet och återlemnade sin fullmakt i kommunalrådets
hand. Varm erkänsla uttalade sig för honom: kommunal-
rådet slog öfver honom en medalj och skänkte honom
Washingtons byst i marmor, nationalgardet förärade honom
en hedersvärja, som var smidd af Bastiljens riglar. Vid
afskedet yttrade han: »Jag återvänder nu till min hemort
och skall lemna den endast för att försvara och befästa vår
frihet, i fall denna skulle hotas; men jag hoppas, att jag
länge får qvarstanna der.» Hoppet gick dock ej i fullbor-
dan, ty redan efter två månader kallades han åter i tjenst,
denna gång mot de yttre fienderna. Tre arméer uppsattes,
öfver hvilka Rochambeau, Luckner och Lafayette bestämdes
till öfverbefalhafvare. I ministerrådet hade konungen mot-
satt sig Lafayettes utnämning. Ministern Narbonne yttrade
då: »Om ers majestät icke utnämner honom ^ dag, så skall
folkets vilja tvinga er dertill ^ morgon. »
gaf eiter.
Och konungen
1 sin här sökte Lafayette införa en fastare disciplin
och lyckades äfven till stor del deri, men revolutionsyran
verkade i motsatt riktning. Innan ännu några krigshän-
delser af vigt förefallit, inträffade Tuileriernas första storm-
ning den 20 juni 1792. Endast åtföljd af en adjutant, af-
reste då Lafayette ofördröjligen till Paris för att der genom
sitt inflytande söka bereda upprättelse och skydd åt den
hotade konungen. Helt oväntad anlände han den 28 juni
och uppträdde inför lagstiftande församlingens shrank. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
