Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Lafayettes minnesbild af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
starka ord uttryckte han sitt ogillande af de begångna våld-
samheterna samt uppfordrade församlingen att låta åtala
upphofsmännen till desamma. Presidentens svar blef, att
man svurit upprätthålla konstitutionen och skulle veta skydda
den mot hvarje angrepp. Lafayette aflade derefter ett be-
sök hos konungen, som vid det tillfället var omgifven af
sin familj. Vackra tacksägelser uttalades; upprepade gån-
ger försäkrades, huru väl man förstod, att blott konstitu-
tionen kunde bringa räddning. Och likväl yttrade drott-
ningen afsides till madame Elisabeth, då denna sagt några
erkänsamma ord om Lafayette: »Det är bättre att dö än
att räddas af Lafayette och de konstitutionelle.»
Mot den i Paris rådande stämningen fann sig emeller-
tid Lafayette kunna föga uträtta och reste derför (30 juni),
uppfyld af sorgliga aningar, tillbaka till sin här. Han för-
beredde ett angrepp mot Mons i hopp att genom en lyck-
lig krigsbedrift höja de konstitutioneles aktier; men före-
taget måste öfvergifvas, då Luckner nekade sin medverkan.
Hans onda aningar besannades emellertid snart. En ny,
för konungen ännu mer hotande stormning af Tuilerierna
förbereddes. Lafayette förehade då en plan att föra konun-
gen och hans familj till Compiègne för att der sätta dem
under truppernas skydd. Men då konungen hörde Lafayettes
namn i samband med detta anbud, blef det genast med köld
tillbakavisadt; hatet mot frihetsgrundsatserna var starkare
än sjelfupphållelsedriften. Man sade i Tuilerierna: »Vi veta
väl, att Lafayette skall rädda körningen, men konungadömet
skall han icke rädda.» Drottningen yttrade till och med,
anspelande på tilldragelserna den 6 okt. 1789: »Det vore
för sorgligt, om vi två gånger skulle hafva honom att tacka
för lifvet.»
Hofvet ville sålunda hellre gå under än räddas af La-
fayette, •— och undergången kom. Den 10 augusti stor-
mades Tuilerierna; tronen var störtad, konungen och hans
familj fångar i Tempeltornet, hofvets herrar och damer för-
smäktade i trånga fängelser för att der inom kort finna
döden under de ohyggliga septemberdagarne. Fåfångt väd-
jade Lafayette till sina trupper, bland hvilka omstörtnings-
andan också tagit öfverhand; han gjorde derigenom endast
sin egen ställning ohållbar. Sålunda fann han sig nödgad
att söka en tillflykt i utlandet, medan stormen rasade ut.
Sedan han öfverlemuat sitt befäl åt Luckner, begaf han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
