Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Marie Antoinette af Emil v. Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
af den opartiska forskningen. Skingrats hafva både strål-
glorian, hvarmed det monarkiska nitet, och nattmörkret,
hvarmed det republikanska hatet omgifvit henne. I stället
för en ny Messalina, hvilken på sjelfva tronen efterträdt en
Dubarry bredvid tronen, eller en ny sainte Geneviève,
hvarmed himlen benådat martyren Ludvig XVI, finner man
en förflugen kokett, ett sjelfkärt sinne, ett ytligt hjerta, ett
tomt förstånd, som har en fix idé, den att kunglighetens
heliga prerogativ är det rena godtycket, ehuru tidens
läror voro helt andra. Till dessa karaktärsdrag, som
knappast skulle låtit henne spela någon roll, komma en
naivt glädtig inställsamhet, som bedårade dem hon ville
vinna, och en lidelsefull hallstarrighet, som ej hyste rin-
gaste betänkande att blottställa eller uppoffra andra. Det
var dessa två senare egenskaper, som i förening med hennes
ytlighet och förflugenhet gjorde henne så farlig i den ställ-
ning hon intog, utan förstånd om den omgifning, dit hon
flyttats, utan begrepp om de faror, af hvilka hon omgafs,
utan känsla för det land, hon ville beherska, och tilläggom,
utan kärlek för den man, hvars tron hon delade. Det
sista kan man dock knappast förebrå henne. Ludvig XVI
var ej en man, som kunde inge en qvinna med hennes
skaplynne passion, knappast fördragsam vänskap, så oer-
hördt prosaisk och dåsig som han var. Hon försmådde
honom emellertid icke. Hon blef moder till fyra hans barn,
och hon åtog sig benäget att vara hans ställföreträdare i
ett mycket vigtigt afseende.
Det land, som upptagit henne, det hof, hvaraf hon der
omgafs, voro sedan århundraden tillbaka galanteriets hög-
säte. De franska konungarne räknade nöjet bland sina hög-
hetsrättigheter. Le roi s’amuse var hans allrakristligaste
majestäts valspråk. Henrik II öfvertog sin fars, Frans
I:s, älskarinna, Diane de Poitiers. Henrik IV:s älskarinnor
voro oräkneliga. Under Ludvig XIV tillhörde de kung-
liga mätresserna sjelfva hofkulten. Ludvig XV slutligen
upptog en hetär från gatan och gaf henne grefvinnetitel.
Med drottningarna deremot förhöll det sig något annor-
lunda. Äfven den sedliga dygden borde ju företrädas af tro-
nen, som, enligt konungarnes åsigt, var den gode Gudens af-
glans på jorden, och så föll denna del af den kungliga re-
presentationsskyldigheten på deras lott. TVe touchez pas
à la reine, hette det här. Vi påstå icke att någonting ab-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
