Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Marie Antoinette af Emil v. Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
solut af deni presterades; men också det relativa eger sin
betydelse på denna ofullkomliga jord. Henrik IV lät skilja
sig från sin gemål Margareta af Valois, hans brud från Bar-
tholomeinatten, emedan hon allt för uppenbart gick honom
sjelf i vägen. Genom en egendomlig ersättningslag hände
det emellertid också, att, om någon af konungarne undan-
tagsvis afstod från sitt prerogativ, detta genast öfver-
gick på drottningen. Ludvig XIII t. ex. upptog sin tid
företrädesvis med jagten och sina hofmän. Han vardt
bland konungarne den relativa sedligheten. Strax visste
hofskandalkrönikan att berätta om hans gemål Anna af
Österrike. Hon hade, så godt hon förmådde, öfvertagit
hans rättigheter. Denna hemlighetsfulla konjugala jemvigts-
lag för troninnehafvarne i Frankrike lurade på Marie An-
toinette. När den utlefvade Ludvig XV dött i skräck och
fasa, erhöll Frankrike åter en dygdig konung på tronen.
Ludvig XVI var anspråkslös, tillbakadragen, ren till sina
seder. Det hof, som räknade sina traditioner från en Frans
I:s, en Henrik IV:s dagar, som uppnått sin blomning under
Ludvig XIV och satt frö under Ludvig XV, miste ännu
en gång den legitime föraren. Det vände sig derföre helt
naturligt till den unga, glada drottningen, och hon vardt
snart dess svärmande vise. Hon höll sig med gunstlingar;
hon deltog i hasardspel och besökte vanryktade maskerad-
lokaler, under det Ludvig XVI satt ensam hemma och
roade sig med att vara låssmed. Likasom myggen och
knottet stimma i solens nedgångstimma, så fanden régime’s
anhängare kring Marie Antoinette, måhända i förkänslan af
att natten för dem stundade; och hon å sin sida begick i
detta sällskap dårskaper, hvilka drefvos så långt, att hennes
mor, bror och gamle lärare gjorde henne förebråelser. Det
fins dock knappast bevis på, att hon verkligen var sin
gemål otrogen. Sjelfva öppenheten i hennes excentriciteter
vittnar deremot. Derjemte låg i hennes koketta lynne större
benägenhet att mottaga beundrans rökofier än gifva sig
sjelf. Slutligen talar också för henne Ludvig XVLs rö-
rande tillgifvenhet och förtroende.
Denna tillgifvenhet, detta förtroende gjorde hon sig
emellertid till godo ytterligt hänsynslöst. Hon lade Ludvig
på det ynkligaste under hälen på sin lilla tofiel, och visade
detta helt öppet. Hon ryckte medlidsamt på axlarne och
hånlog åt ce pauvre homme. Hon skickade efter honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
