Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Ett sanningsvittnes undanflykter af Volunteer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
tjenstfulla i Germinal, hvilket han äfven påpekar, medan
han finner att i Hemsöborna »objektiviteten får snart vika
för begäret att säga en del grofheter», hvarpå han troget
håller sig till dessa grofheter, assisterar vid den bekanta
scenen sid. 153, der han får tillfälle att hålla sig för mun-
nen — men berömmet öfver det genomfriska i skildringen
betraktad såsom en helhet är så snäft som möjligt, det in-
skränker sig nämligen till ett högkyrkligt myndigt löfte om
syndernas möjliga förlåtelse, i fall syndaren vill göra full-
ständig bot och bättring, — detta arbete befans vara långt
ifrån nog i den vägen.
»Un curé est une Providence pour le village», sade
Fleury i tiden. I denna kritik uppträder kritikern såsom
den mäktige häranaren, som ock har magt att förlåta.
Äfven i Bel-Ami af Guy de Maupassant finner han
förtjenster. Boken är fastän »m//cket dålig» A åtskilliga af-
seenden mycket väl skrifven» (Posttidn. 1885, n:o 132).
Han är frikostig på loford åt en del utlänningar, Cher-
buliez — hvars ståndpunkt likväl ej kan tillfredsställa dju-
pare sinnen — kallas mästare, J. P. Jacobsen, hvars sträf-
van och riktning herr W. naturligtvis högeligen ogillar och
som han kallar »vilsekommen», får vara en stor skald,
fastän »kärnan är maskstungen» i hans dikts hesperiska
frukt (Postt. 85, 4 maj), Turgeniew får heta »den store man-
nen» (Posttidn. 85, januari) och — hvad som kunde väcka
förundran, om det sades af någon annan — Georg Ebers
påstås vara en utmärkt författare. Angående denne alster-
rike men ytlige bokfabrikör, i hvars romaner historiska
kläder omhölja moderna personer, ganska klumpigt pre-
senterade, träffar man i Posttidningen n:o 147 för nämda
år en egendomlig men betecknande jämförelse, som måste
citeras med kursivstil: »Bos Ebers», skrifver W., »går
man alltid på säker grund, Flaubert uppskrufvar och öf-
verdrifver >.
Ebers, Georg Ebers upphöjd på Flauberts bekostnad!
»Grosser, schöner Gott! Du lächelst, o mein ewiger Vater!»
sa’ Heine till Apollo.–––-— — — — — — — — —
Af våra skandinaviska granländers literatur finner Wir-
sén naturligtvis föga uppbyggelse. Camilla Collet fick »god-
känd» för den tid, hon skref Amtmannens döttrar, men har
sedan låtit bitterhet och orättvisor föra sig på afvägar. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
