Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Ett sanningsvittnes undanflykter af Volunteer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
på hela anrättningen: — »och är för egen del böjd att ve-
modsfullt upprepa romarskaldens ord» etc. etc.
Härligt visade W. med hvilken smak och stilistisk fi-
ness han förstår den svåra konsten att sluta stycken (hvar-
om törnrosskalden skrifvit), då han (i V. L. n:o 2, 88) skref
en artikel om våra tidskrifter; efter att ha »behandlat» Finsk
tidskrift uppstämmer han följande slutrefräng:
»Och derför vänder sig ock det tänkande Sverige gerna
från hela denna anspråksfulla vensterpublikations målsmän
och gynnare till sin gamle gunstling, den barnafromme, ren-
hjertade, snart 70-årige Topelius. I hans sånger finna vi
något som är värdt att älska, något oskuldsfullt och inner-
ligt, något som kommer från hjerta till hjerta och som der-
för gladt ung och gammal.»
»Halmstadlax och fortepiano!» som magister Bläcksta-
dius utropade — eller som en af Brauns militärer var grof
nog att utlåta sig till en kadett i tentamen: »Herrn rör
i hop loppor och surkål, tobak och långa ormar och stora
maskar och kattfläsk.» — — — — — — — —–––-
Nämda artikel om tidskrifterna är långt ifrån det
nyaste från W:s penna — säkert dock det mest utmärkande,
han på senaste år skrifvit. Särskildt visar det hur han gått
framåt och vunnit ännu fastare mod och skarpare blick än
någonsin. Lektor Personnes uppträdande var för honom
ett tidens tecken, nu var stunden inne att hugga in med
alla vapen emot de filisteer. Han vädrade venstermän och
vensteridéer, radikaler, omstörtare, skolungdomens sedeför-
derfvare på håll, der ingen misstänkt något dylikt, sökte ock
efter förmåga ränsa de svenska tidskrifterna från hvarje miss-
tanke om att der kunde finnas någon vensterpenna bland
bidragarne. I Nordisk tidskrift medverkade en så hänsyns-
lös och så grön medlem af det unga Sverige som Robinson
(53 år gammal). Han hade ett par värdiga kamrater i hrr
Nordensvan och Erdmann. När man läste deras uppsatser i
Nordisk tidskrift, förklarade herr Wirsén, så kunde man tro
att det var »Ur dagens krönika» man höll i sin hand —
det var förstås det mest ettriga herr W. kunde yttra om
letterstedtska organet.
Han lyckades på några omvägar fördrifva de tre. Egen-
domligt nog har den historien ej i sina detaljer blifvit of-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
