Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Ett sanningsvittnes undanflykter af Volunteer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
en oväld, sådan hvarken det unga Sverige eller herr Wir-
sén kunnat tillegna sig.
Men på herr W:s don Quixotiader är detta vädrande
efter »venster» hitintills Kulminationspunkten. Han döljer
numera ej sin hersklystnad, sin harm öfver att det fins flera
synpunkter än hans — lustigt var hans uttryck på tal om
Stella Cleve »vi vilja alldeles icke här i Sverige hafva någon
Goncourtliteratur» (V. L. 29 sept. 88), hvarvid hans »vi»
onekligen är anspråkslöst — han uppträder obesväradt och
dömer sin öfverman A. U. Bååth, i hvars dikter han icke
med bästa vilja kan finna något »vackert och tilltalande»
(V. L. 87, n:o 291 om Marit Vallkulla); och när en väl-
menande poetissa skrifver ett poem, deri hon besvär ideal-
skalden att upphöra med att fälla domar öfver en tid, han
är jäfvig att döma derför att han icke förstår den, då svaras
hon med ett anonymt poem i den utmärkta tidningen Vårt
Land, ett poem deri det heter — — —■
»Hon tillhör slägtet Anser» etc.
»Den gamla gåsen» etc. etc.
W. hade en gång några år förut förklarat att »vi hafva
haft nog af . . .rimmade smädelser» (Postt. 83, 11 mars). Och
i Vårt Land för 27 febr. 1889 skrifver han: »Undertecknad
har för sin del alltid föredragit öppnadt visir och utsättande
af namnet». — Hr Wirsén klagar öfver förmenta osanningar
af Volontaire — men hvad skola vi efter dessa afslöjanden
kalla hr Wirsén sjelf, måhända en sanningens apostel? Vi
öfverlemna åt våra läsare att sjelfva afgifva svaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
