Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Grefvinnan Zoë. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
»Ja, gunås, grefvinna, vid sådana här tillfällen är ens
öde redan afgjordt på förhand, och det lär väl bli vi, som
den här gången få rymma fältet.»
»Men försvara er så länge som möjligt, mina herrar,
annars gå vi miste om er alldeles för snart.»
Generalen och baron de Besehe bugade sig leende som
ville de försäkra, att man för nöjet få stanna qvar på Räflinge
gerna skulle slåss till sista man.
Nu närmade sig flere officerare, och samtalet antog en
annan vändning: man kom in på en skandal, som nyligen
timat i förnäma verlden, och hvar och en drog sitt strå till
stacken. Zoë hörde på och förvånade sig i tysthet öfver, hur
män af verld kunde lika bra som qvinnorna den kosmopoli-
tiska konsten att tala illa om sin nästa. Generalen och baron
de Besehe voro de enda, som sökta urskulda — »det fans
ju så mycket, som verlden inte kände!» — »han var ju så
ung och kanske litet excentrisk ! » — men generalen och hans
adjutant blefvo öfverröstade — »det var oförlåtligt!» — »han
var ett mauvais sujet och hon — nå ja hon ...» Och så
ryckte man på axlarna, smuttade på teet och såg ut som idel
oförvitliga samveten.
»Ja, prata, ni,» yttrade plötsligt baron de Besehe, »jag
tycker om att folk ännu kan göra dumheter; det bevisar åt-
minstone en smula hjerta.»
»Men man ska inte ställa till skandal,» förklarade en
flintskallig, utlefvad kapten, som aldrig något år försummade
sina sex veckor i Wiesbaden.
»Nej, konsten är att sköta sina intriger fint!» ljöd det
andäktigt i korus.
»Oh, mina herrar, en sådan moral!» utbrast grefvinnan
med en harm, som icke var låtsad. »Då är det vackrare att
göra en dumhet och stå sitt kast, så vida man inte har nog
hufvud och mod att låta bli att göra några dumheter alls.»
Baronen och grefvinnans blickar möttes — om af en
händelse eller af sympati, visste ingendera.
»Grefvinnan har rätt ! » brummade en gammal major mel-
lan sina hvita mustascher, »men, gunås, så resonnera inte de
unga damerna nu för tiden.»
»Oh, en sådan Cato! — jag tar de unga damernas parti
— om de ha dåligt rykte, är det herrarnas fel, som inte längre
tro, att det fins goda och dygdiga qvinnor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
