Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikalisk revy af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
med den täfla fåfängt »Nerkingar», Östgötar», »Vestgötar»
och »Smäländingar» om provinspriset, den är oupphinnelig,
ojemförlig och har sedan 1845 inbragt sin författare vid
pass 1000 francs — allaredan!
Ej ens »Vart Lands» stränga teaterkritik hade något att
invända mot Operans upptagande af Vermländingarne, ett
drag så mycket vackrare som lilla pjesen »Ett boskifte»
ansågs skola krossa det »falskt folklifsbildande gamla» stycket
med sin »moderna snillrika realism». Lilla pjesen ansågs
sådan i Upsala, der den såg dagens ljus, men det skedde
ej så. Vermländingarne lefva än i dag, och af pastor A.
Stenströms pjes eller dramaturgiska sångmö eller estetiska
begåfning har sedan dess intet försports — ej ens i »Vårt
Lands» recensioner.
Donc — pjesen lefver. Ej blott som k. Operans jul-
fisk — lutfisk — och julgröt, utan den lefver ännu och
riksdagsgubbarne kunna se den nu och röras i sina hjertan
till mildhet mot så kurtisanta fosterländska sånggudinnor
— hoppas väl vederbörande — ack! ack! ack! Och ändå
har man till den klent aflönade riksdagsmajoritetens fromma
satt ned biljettprisen till detta stycke, ej blott till femte
raden, utan ock till första radens fond.
I den nya rollfördelningen till Vermländingarne måste
hr Linden fram först och komplimenteras. Vi höllo på
att ej känna igen hr Linden, så treflig såg han ut, fast han
med lofvärd sjelfiorsakelse sökt göra sig så fuler som möj-
ligt. Allt sedan herr Henrikson ha vi ej haft en så bra
bonddräng. Men då hr H. var bondbarn sjelf, var det ju
lättare för honom att vara förträfflig i rolen än för gross-
handlare Linden, som lär vara Stockholmsbarn till börden.
Litet chargering oafsedd, ett par teaterspelsdetaljer glömda,
var hr Lindens Anders ett mästerverk af frisk natur, hjer-
tans glad och liflig, men derjemte fin, ädel och rörande i
all sin rustika bastanthet.
Vi lyckönska hr Linden till denna vackra bragd och
hoppas få mer af samma goda individualiseringskonst.
Erik står ej till att få något intressant af, som älskare,
idealisk bondson och f. d. teologisk studerande betraktad.
Hr Limdmark bjöd åtminstone till men han vrickade sig
ju i sjöns hårda vågor, hvadan hr Daffman sedan förevi-
sades i rolen, som fordrar en lyrisk tenor för sina folkvisor
hvarför hr Strandberg varit bättre på sin plats än hr H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
