Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikalisk revy af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
à l’oriental pâ ett gnisslande tema, som återfinnes inne i
operan, och Djamilehs stumma entrata ledsagas af ett persiskt
tema, vällustigt, hett, trånande och abrupt. Intendentens
kupletter garneras af ett blänkande perlbroderi i orkestern,
som äfven vid flera tillfällen drager uppmärksamheten till
sig, genom dels groteska, dels bländande klangfargs-sam-
manfogningar. Ofverhufvud experimenterar Bizet nog mycket
i Djamileh och hvem som helst skulle man kanske ej tåla
så mycket bizarreri utaf. Men han var nu ett geni och
sådana far man taga sådana de äro — och applådera derjemte.
Emellertid tro vi att vederbörande knappast gjort Bizets
minne en tjenst med »Djamilehs» upptagande. »Les filles
de Perth» eller »Les pêcheurs de perles» innehålla mer ge-
digen musik än denna lilla färgprunkande men flyktiga
aqvarell.
Hr Lundmark spelade sin Harun mycket godt, så när
som på diktionen, som hade för mycket af Georges Browns
muntra bonhommie, för litet af den blaserade paschans ari-
stokratiska slapphet och orientaliska flegma. Med det krång-
liga sångpartiet redde sig hr L. öfverraskande berömvärdt.
Frk. Liks apparition var passande, hon spelade med
sin vanliga säkerhet, men rösten var för ljus för detta parti,
som också kräfver en mer fransk metod. Behandlingen af
dialogen lyckades i denna operett mindre väl än någonsin,
men den ofvannämnda soloscenen sjöng frk. Ek i ersättning
på ett i allo förträffligt sätt.
Herr Linden var i gång, tal och blick en illusorisk
turk och sjöng sina saker med stor fermeté. Ett maner,
som vidlåder hr L:s annars så utmärkt behandlade tal, är
hans sätt att lägga till ordet »hä» efter hvar eller hvaran-
nan sats. Splendiano passade det på flere ställen visserligen,
men då Don Juan, drängen Anders, Pehr Svinaherde alla
»hä—a» på samma sätt, blir det enformigt och maskinmes-
sigt, bör sparas på litet bättre — alltså.
Det är väl ej för mycket begärdt — »hä?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
