Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikalisk revy af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
Àtt en svensk Opera-seen sâ mycket som möjligt odlar
den inhemska operadiktningen är ett önskningsmål, som hr
Nordqvist tyckes ha klart för sig, hvarför äfven är att
hoppas att den nya svenska opera-comiquen »I Firenxe» snart
kommer upp på repertoaren. Tills vidare harhrNordqvist upp-
tagit Hallströms »Den bergtagna», den enda svenska opera,
som uppfyller omständigheternas kraf i nyss antydd rikt-
ning.
Musiken i denna opera är ett talangens verk och har
som sådant flera angenäma sidor. Men man bör ej höra
den för ofta, den har ej nog friskhet och originalitet för
att fängsla genom nya öfverraskande drag från den ena
gången till den andra. Den är snarare litet enformig och
intetsägande, ehuru det måste erkännas att de ofta nog
framskymtande Gounod- och Wagner-omskrifningarne äro af-
fattade på ett sätt, som hedrar »kompositörens» fina smak
och musikaliska omdömesförmåga. I flera nyare tyska och
franska operor finner man dessa förebilder efterapade på
ett sätt som i ledighet, fyndighet och elegans långt under-
stiga hr Hallström.
Hvad man med hänsyn till denna operas ämne skulle
af musiken önskat vore en mer dristig och ursprunglig
folkmusikstil à la Söderman, de nordiska anklangerna hos
hr Hallström lida i denna opera af för mycken polering,
för liten frihet och friskhet, de gifva intryck af folkvisor
arrangerade för salongen, doften från skog och fjärd är för
mycket bestänkt med eau de violette, »Hylodod» — fru
Dufvas artificiela skogsluft — i bästa fall.
Och ändå är ofvanjordsmusiken i operan det bättre,
den lyckade inledningen, julleken, den sköna »ottesången»
o. s. v. Trollverlden har, trots reminiscenser från Gounods
och Wagners skräckscener, ett skäligen tamt och tomt tycke,
men som vi redan i en föregående revy analyserat denna
sida af operan, lemna vi den nu i sitt värde och vända oss
till de nya rolinnehafvarne.
Frk. Klemming eger i sin nordiska apparition och
friska röst allt, som tarfvas för de båda första akterna, men
dukade under för den svåra mimiska uppgiften i tredje
aktens final. Som äfven fröken Grabow — den erkändt
bästa »bergtagna», hr Hallström haft att fröjda sig åt —
först hon fick rolen i den detaljen ej höll måttet, må man
hoppas att frk. Klemming med åren kan hjelpa upp detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
