Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Under munlåssystemet, prolog till en svensk Geffken-historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
som kräfves af en småstadsborgmästare — det är dock, som
man finner, mera än som kräfves af en nutida justitie-
ombudsman.
Herr Thomasson personligen är hufvudsakligen skämt-
sam. Han har med en uppriktighet som nästan gränsar
till älskvärdhet låtit herr Qvanten förstå, att myndigheten —
till och med den högsta i vårt land och eventuelt dom-
stolar skulle i reaktionens tjenst låta bruka sig att handla
emot hvad som hittills i vårt land ansetts för rätt och lag.
Det är kanske flera som tänkt det, men det skall alltid
stå i vår lagskipningshistoria som ett memento att det var
en justitieombudsman som stått fadder åt denna uppfattning.
Men det är nti en gång icke institutionerna, utan de perso-
ner, som uppbära dem, som göra en samhällsordning god
eller dålig — den moralen står alltid qvar, om man jemför
hvad justitieombudsmannaskapet är i en Thomassons band
och hvad det var, då det första gången öfvertogs af friherre
Mannerheim.
Man har nu börjat med att förfölja pressen — man har
åtminstone visat sin goda vilja — man kommer att sluta
med att förbjuda historieskrifningen —• naturligtvis endast
den historieskrifning, som är grundad på fakta. Man får
gerna utsmycka en och annan kung med fantasirika dygder,
höja en ministär till skyarne o. s. v., bara man passar på
att följa systemet — nu naturligtvis svälttulls-, munkorgs-
och pickelhufsystemet. Men beträder man sanningens väg,
der inga smickrets rosor blomma, då — ja, då kommer en
herr Eskilander Thomasson med det mångeggade lagens
svärd.
Det är nu mera uppenbart för en hvar, att det minsta
ord som kan såra en viss stormakts känsliga öra, skall
qväfvas. »Du skall inga andra sympatier hafva!» lyder bu-
det, och blottas några andra, visar det sig att ’gammal kär-
lek rostar aldrig’ — kärleken till Frankrike — det Frank-
rike som var frihetens och menniskorättens budbärare, då
— ja, då får herr justitieombudsmannen stå till tjenst.
Munlås på och ferm expedition!
Fortgår det på samma väg och med samma fart en
tid bortåt — så, hvem vet ! — ett litet svenskt Sibirien vore
ju alltid trefligt att ha. Spetsbergen kunde bli en lämplig
deportationsort. Eller ock kanske det skulle vara geschwindtare
att upprätta ett litet svenskt Bastiljen. Detta vore ju ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
