Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den 5 Maj 1789 af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
erkända hägnet af »ancien régime». Konungen föreställer
den gudomliga allmakten och rättvisan, kyrkan den gudom-
liga heligheten och allvisheten, adeln allt upphöjdt och ädelt.
Det öfriga folket är till för att lyda, tro och betala. Ko-
nungens maktfullkomlighet utgrenar sig i »befallningsmännen,
de der af honom sände äro, de onda till straff och de goda
till pris», och dessa ämbetsmän hade, åtminstone i de högre
graderna, heraldikens osvikliga insegel på det upphöjda och
ädla. Konungadömet är Guds härlighets afspegling, hvar-
af kyrkan, adeln och byråkratien, hvar i sin mon gifva reflex;
det vore då rent af en dödssynd att ej villigt offra, hvad
all denna härlighet kostar. Från konungen utgår rättvisan:
hvad han genom sina organer befaller, det är rätt, och för
undersåten gäller endast att blindt lyda. Öfver kyrkan hvi-
lar den gudomliga visdomsinspirationen; hvad hon genom
sitt presterskap förkunnar, det är sant, och för lekmannen
gäller det endast att blindt tro. Hvad »ädlingen» gör, det
är ädelt, och derför tillkommer honom ödmjuk vördnad.
Folket skall hållas i sträng tuktan för att obetingadt lyda,
lefva i en »lycklig» okunnighet för att blindt tro, och arbeta
i sitt anletes svett för att kunna tillräckligt betala.
Men det hade gått, som det plägar gå, när människan
vill upphäfva sig till Guds ställföreträdare här på jorden.
Man talar så mycket om »hädelse» i våra dagar; men här
förelåg en af de maktegande förkunnad och i hela samhälls-
ordningen uttalad hädelse af förfärligaste slag, sådan icke
ens Lennstrand och Branting, ja allraminst de, kunnat tillåta
sig den. Men den straffade sig sjelf i sina egna omedel-
bara följder. Gudsrepresentationen lyckades nämligen så
klent, att sjelfva förutsättningens orimlighet derigenom trädde
i öppen dag. Furstarnes och hofvens skändliga sedeslöshet
vände upp och ned på alla sedlighetsbegrepp ; inför de makt-
egandes godtycke stod folket rättslöst; genom de i lagens
namn drifna utpressningarne blef den stora massan utarmad;
kyrkan, som på intet sätt gjorde skäl för epitetet »helig»;
bannlyste mer än en gång erkännandet af uppenbara fakta,
det »upphöjda och ädla» ståndet gaf det mest eklatanta exem-
pel af lågsint kryperi för makten och oädelt öfversitteri mot
de ringare. Dertill kom nu i Frankrike, att hofvets slöseri
och favoriternas omättlighet ådragit riket en skuldbörda,
hvars räntor icke kunde genom beskattningen utpressas, hur
obarmhertigt den än månde suga ; en statsbankrutt stod för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
