Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den 5 Maj 1789 af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
443
dörren. Sådant var det »gudsrike» man förverkligat, sådan
den »lycksalighet» det erbjöd.
Tillbakasprånget hade redan börjat.
Man hade först kastat en pröfvande blick inåt och utåt
d. v. s. i människoanden och i naturen: man hade tillegnat
sig Lockes filosofi och resultaten af Newtons naturforskning.
Voltaire hade på intresseväckande sätt populariserat dem ; Con-
dillac, Helvetius och encyklopedisterna drogo derur de ytter-
sta och ytterligaste slutföljderna. Så vidtog sjelfva tillbaka-
språnget; den litterära rörelsen skred »from sounds to things»,
från metafysiken och naturfilosofien till historien. Montes-
quieu vägledde med »Esprit des lois», Voltaire med sin för
den framtida häfdateckningen banbrytande »Essay sur les
moeurs». Man fann, att det rådande samhället växt upp
ur den vesterländska feodalismens och den byzantinska ab-
solutismens medeltidsrötter; men man fann också en ur
andra, bättre rötter uppspirad växtlighet, som dock under
tidernas lopp blifvit qväfd eller hämmad. Man fann den
romerska municipalförfattningen, ur hvilken Italiens och
Tysklands fria städer och de franska »les communes» under
medeltiden växt upp. Utgånget från de sistnämnda, hade
det »tredje ståndet» en tid, om än ringaktadt och nedsatt,
stått vid adelns och kleresiets sida, så länge riksdagarne
»les états généraux» ännu sammankallades, men på dem
hade Richelieu gjort slut. Då blef lösen: skär bort, så långt
möjligt är, de feodala och byzantinska rötterna och återställ
utvecklingen af de municipala. Ja, då man nu en gång
börjat insupa fornklassisk lifsluft, hvarför ej gå tillbaka till
den romerska republiken, ja till hellenismens fria medbor-
garlif? Der var ju ett historiskt knytfäste af yppersta slag.
De mer exalterade nöjde sig icke ens dermed; Rousseau
ville gå tillbaka ända till det ursprungliga naturtillståndet.
Dessa litteratörfunderingar, som under Ludvig XV hårdt
förföljts, började man nu finna lika oskadliga som spirituela.
Den beskedlige Ludvig XVI var nog välmenande, fast han
drogs hit och dit af två motsatta inflytelser, reformvänner-
nas och hofkretsens. De förre experimenterade smått med
nämnda funderingar i sina försök att utreda den allt outred-
ligare finansiela härfvan, den senare fann i dem intressanta
ämnen för »salongsliberal» konversation. Sålunda kunde
den förut bannlyste Voltaire nu från alla håll helsas med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
