Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Musikalisk revy af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
stern, qvarlemnande pâ herrar spelemäns kostymer åtskilliga
bomulls-souvenirer. *
Något motsvarande kan nu sägas om »Boccaccio», så
mycket mer som förmågan af effektfulla sceniska arrange-
ment, som dra tanken bort från det lilla utrymmet och
hvari t. ex. man på Söder excellerar, vid denna repris lyste
genom sin frånvaro. Åtminstone vid styckets première voro
såväl bål- som tunnbindar-scenerna mycket illa och effekt-
löst anordnade, hvilket ej öfverskyldes af någon vacker sång,
ty sämre ensemble har man ej hört på Vasateatern är vid
premièren af denna operett-repris, till hvars lof dock må
tilläggas att solisterna kunde sina roler bra utantill, något
som rättnu börjar bli en sannskyldig delikatess vid premiè-
rer, det må nu vara Pepa eller — Bébé.
På solister i en operett som Boccaccio äro ej ansprå-
ken ringa, hvarken från operettens eller publikens sida. Att
Vasateatern låg under vid jemförelse emellan Nya Teaterns
och Fröbergska operett-sällskapets Boccaccio i början af
detta decennium, behöfver derföre ej vara så grufligt för
den lilla teaterns hederskänsla, om det också ej var så roligt
för teaterns publik.
Fröken Pettersson hade förestält sig Giovanni som en
ung, litet cirklad och hödtiglig menniska, elegant, korrekt
och litet — tråkig. Hvarken fru Östbergs lätta frivolitet
eller fröken Grönbergs naiva liffullhet märktes stort af i
fröken Petterssons föröfrigt konseqvent och rutineradt hållna
framställning. Att hon ej kunde prestera den förstnämdas
fulländade sång eller den senares förtrollande apparition
(särdeles i skinnpelsen) må ej läggas sångerskan till last,
hvars goda karlfigur, vackra småleende och lifliga ögon ju
ej äro att förakta, hvaremot hennes röst onekligen börjar
mista sitt behag, en olycka som med hänsyn till åldern
dock ej torde behöfva blifva irreparabel! Tystnad och lek-
tioner 1
Boccaccio-amatörer saknade de traditionela röda och
hvita benen i festkostymen i tredje akten. Det gjorde nu
mindre, särdeles som de hvita, som ersatte dem, voro myc-
ket välgjorda, men som alldeles på tok anteckna vi att
prinsen och Boccaccio icke i första akten hade samma ben
— jag menar af samma fårg. Annars blir ju Leonettas scen
* Se ur Dagens Krönika, 1887, April-häft. pag. 366.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
