Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Pietro ett nonsens och den sistnämde dumbomens replik
ännu dummare: »Ah — min herre, jag liknar således
Boccaccio bakifrån — således ändå från något håll — ah, ah!»
Efter fröken Pettersson må sättas fru Bergström, som
dertill fullt kunde mäta sig med alla sina föregångerskor
i gumman Lambertuccios rol. Hon var både lifligt och
moderat komisk, utvecklande deijemte ett stumt spel af verklig
konstnärlig rang.
Herr Lambertuccio var mindi e lyckad, antingen man
jemfor honom med herrar Holmqvist eller Fröberg eller är
för snäll att detta göra. Hans komik var för ansträngd att
verka natur och för enformig att verka skratt, icke ens
de oerhördt tacksamma kupletterna uppväckte sedvanlig
fanatism.
Jemförelsen med herrar Arlberg, Mallander och
Lundgren kullkastar alldeles hr Hirschs barberare, som var orätt
både tänkt och gjord, och äfven hr Kloeds Palermoprins
mår bäst af att tas för sig sjelf, utan generande tankar på
hr Wagners fina spel på Nya Teatern eller hr Strandbergs
breda humor och unika skrattsalvor vid Fröbergska
sällskapet Utan någon som helst jemförelse var hr
Clement-sons Lotteringhi en i alla afseenden klen och matt
framställning, hvaremot hr Anderson som Leonetto var temligen
tillfredsställande i sitt lilla parti.
Fru Gründer detaljerade ett par kupletter med stor
abandon, sjöng första stämman i ensemblenumren med vanlig
musikalisk talang, spelade äfven ganska rifvande, men den
lilla förföriska fru Isabellas italienska grazie, ungdom och
lagring erbjödo oöfverstigliga hinder.
Fiametta var ungefar lika stel som Boccaccio. Första
duetten slarfvades litet med, men den andra var utmärkt väl
inöfvad och återgifven. Fru Carlbeck inlade allt för litet
känsla i operettens perla, den toscanska visan, och hade
äfven i öfrigt med bibehållen prinsess-värdighet med fordel
kunnat te sig litet mindre enformig.
Efter premiéren lära körerna gått bättre, hvilket kunde
behöfva8, ty vid denna var det endast hr Halldéns
orkesterspel, som hindrade alltsammans att spricka. Hr Halldéns
anförartalang sattes på vådliga prof, ur hvilka han drog sig
med heder och hr Nordqvist kan ej ana hur bra det
ackom-pagneras å Vasateatern.
Kort före denna operett hedrade sig teatern med en
Ur Dagm* Rrönika. IX. 5. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
