Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Musikalisk revy af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
till Karstens Oedipe eller Achille, Müllers Armide och Alce-
ste, till fru Olin, Stenberg, Anders Widerberg, De Broen
m. fl. Dessförinnan fanns visserligen ingen »storhetstid»,
enär det icke fanns någon tid alls.
Att Hugenotterne på vår scen omkring 1865 hade sin
storhetstid par préférence, berodde på det jemna utförande,
som från alla håll kom operan till del. Musikpubliken hade
vid denna tid kommit till full insigt om Meyerbeers för-
tjenster, alla fyra hans stora operor gåfvos under detta de-
cennium med framgång. Någon första rangens glanspresta-
tion kan man väl icke tala om i Hugenotteana på vår scen,
dertill ha gåfvorna varit för splittrade. An har Valentine
varit skicklig tragedienne men med små röstmedel, än har
hon egt en vacker röst men en liten gummas apparition
och intet spel. Willmans Marcel torde just genom harmo-
nien mellan sångarens och skådespelarens geni stå som N:o
1 i detta bildergalleri och vid hans sida Louise Michaelis
gudaröst och koloraturglans i Drottningens rol, som ju annars
hvarken passade hennes anspråkslösa yttre eller allvarliga
skaplynne.
Om fru Östberg skall kunna sägas öfverträffa denna
näktergal i Margaretas parti, så beror det på hennes allsi-
diga teckning af denna förut mest lyriskt intresserande före-
teelse. Fru Ö. har läst sin allmänna historia väl, hon ger
oss Navarras drottning alldeles så som hon der framställes
med en fläkt af antikens Venus, sensuel, pikant, kokett,
men likväl drottning i hvar tum. Kunde dertill läggas f. d.
majestätet Gelhaars blomstrande fägring vore karakteristiken
fulländad, men det vill i detta hänseende synas oss som
om fru Östberg icke uppbringat alla toilettkonstens hjelp-
medel denna gång. Men spel och sång verka historiskt
illusoriskt. Denna lätta, eleganta ton, som herskade vid
Valois’ hof, är superbt funnen i fru Östbergs fint behand-
lade fiorityrer, som hon inöfvat med ovanlig omsorg och
med hvilka hon tagit ett stort steg fram som koloratur-
sångerska från t. ex. »Den Stumma». Hon bjuder visser-
ligen ej på några häpnadsväckande briljantfyrverkerier, men
hon sjunger korrekt Meyerbeers noter i stil med drottnin-
gens historiskt gifna skaplynne och det är detta, som gör
så stor scenisk effekt, åtföljd af ett motsvarande nyanseradt
spelsätt.
Fröken Ek är väl den enda lyriska skådespelerska som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
