Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
alltid är hans starka sida. Hvad han emellertid nu närmast
har att lära sig är att fa en ståtligare och raskare hållning.
Då teaterns kanske enda verkligt värdefulla ackvisition på
kvinnosidan i år varit fru Selander, vittnar det om en något
egendomlig ekonomi att plottra bort hennes förmåga på be-
tydelselösa pig- eller duennaroller. Hvad hon i allmänhet
gör mycket bra är att säga sina saker med kläm och på ett
sätt, som vittnar om klar uppfattning af hvad som är me-
ningen och som låter den komma till sin rätt. I »Nervösa
fruntimmer», skulle hon dock utan skada kunnat släppa sig
mera lös. I fråga om fru Lundberg, kunde det vara ret-
samt nog att i »Lifvet på landet» se henne spela småförnäm
i stället för en enkel, okonstlad landtflicka, men än retsam-
mare var det att se henne genom sin tillgjordhet förstöra
Hermas synnerligen tacksamma roll i »Namnkunniga fruar».
Hon påminner ofta i sitt spel om de der små dockorna, som,
gudbevars mycket näpet att åse, dansa omkring på pianot,
när man spelar på detsamma, men det är ingen verkligt na-
turlig, frisk och saftig uppsluppenhet och intet humör, det
hela löper ut i en viss pretiös och pretentiös smånäbbighet
och liflighet, som man på längden kan utantill och derför
finner tråkig. Organen är ock hvasst affilad och utan värme,
hvilket jämte en benägenhet för felaktig tonvigt måhända
lätt till en del förklarar att talet förefaller något konstladt
och icke tillräckligt friskt eller mjukt och går altför ofta
på ungefär samma melodi. I »Nervösa fruntimmer» var
dock spelet bättre, om ock erforderligt humör och finare
nyancerad, nervös liflighet saknades. Frkn Grunds spel i
»Den puckelryggige» m. fl. bekräftade det intryck, man
förut fått om henne eller att hon är begåfvad, naturlig och
omedelbar, samt för öfrigt verkligen mycket intagande och
söt. Hvad som emellertid närmast är af stor vigt för henne
är att lägga in mera kläm i spel och tal och undvika en
högst besynnerlig vana att föra kroppen såväl under gången
som i synnerhet under ståendet. Just derför att hon synes
ega så goda anlag, vore det stor skada, om några oarter skulle
ohäjdadt få innästla sig eller om hon skulle angripas af den
yrkessjukdom, som förstört så många nybörjare på teater-
området, d. v. s. den fixa idén att genast tro sig vara full-
fjädrade konstnärer.
Om jag sedan erinrar om fru Stenfelts tant Paula i
»Namnkunniga fruar» — på sätt och vis ett prof på hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
