Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
Sveriges klokhet och mod skulle den nordiska enhetstanken
förverkligas och Skandinavien inträda i de moderna folk-
förbundens led. Och oaktadt han måste se sitt fädernesland
blöda och stympas, under det att Sverige och Norge höllo
sig stilla, blef han trofast vid kärleken till Sverige och
hoppet på framtiden. Han endast ökade sina ansträng-
ningar, sitt arbete. Han strödde omkring sig broskyrer, folk-
blad, veckoblad, uppsatser i tidningar och tidskrifter, alla med
ett enda ämne, alla med samma mål: skandinavismen, Skandi-
navien. Han bedref stiftandet af föreningar i hela Skandi-
navien, med uppgift att befordra enhetsverket. Innan kort
uppstodo: »Skandinavisk Selskab» i Kristiania, maj 1864,
»Nordiska nationalföreningen» i Stockholm, september 1864,
»Nordisk Samfund» i Köpenhamn, januari 1865. Derefter
föranledde han en tidskrift, i hvilken skandinaverne i alla
de tre landen skulle ega ett gemensamt organ. Den bör-
jade utkomma i april 1866. Det var den redan nämda
»Nordisk tidskrift för politik, ekonomi och litteratur», ut-
gifven och redigerad af professorn grefve G, K. Hamilton
i Lund. När genom Pragfredens 5:te paragraf, augusti
1866, en utsigt öppnades för Danmark att återfå norra delen
af Slesvig, lifvades ånyo Rosenbergs förtröstan och stegra-
des hans verksamhet.
Några månader derefter, i november 1866, kallas Ro-
senberg upp till h. ex. Rosenörn-Teilmann, dåvarande chef
för danska kyrko- och undervisningsdepartementet. H. ex.
tillsäger honom, att han måste antingen afstå från att be-
fatta sig med politik eller taga afsked från sitt embete.
Man önskade visserligen hvarken tvinga honom till det
förra eller ge honom det senare. Han finge sjelf välja helt
fritt. Det förra alternativet innebar en förolämpning mot
Rosenberg som sjelfständig menniska och medborgare. Det
senare var en grymhet mot honom som familjefader; ty
Rosenberg var obemedlad, och hade hustru och sju barn i
uppväxande ålder. Han tvekade dock icke. Han lät fa-
miljefadern träda tillbaka för medborgaren och fosterlands-
vännen och tog ögonblickligen afsked från departementet.
Han gjorde som finske bonden Pavo, när frosten härjat
hans teg: han endast mångdubblade sin arbetsamhet. Han
slog sig äfven med seghet och kraft igenom de ekonomiska
svårigheterna.
Men den skandinaviska politiken bragte honom numera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
