Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
endast sorger. Han måste se, huru den hoppets eld,
som upptändes aren 1863—1864 och trots olyckorna och
missräkningarna flammat högre och högre, så småningom
började slockna. De skandinaviska föreningarna upplöste
sig eller dogo bort. »Nordisk tidskrift» upphörde. Dan-
mark förföll i inre partistridigheter. I Norge täflade alla
partier om att motsätta sig hvarje naturlig utveckling af
föreningen med Sverige. I Sverige talade man ens icke
längre om skandinavismen. Bankrutt öfverallt! Blott aska
och utbrända kol efter hela elden. Slutligen måste han ock
bevittna att Pragerfredens 5:te artikel en vacker dag ströks,
utan att ha blifvit uppfyld. Men Rosenberg var ingalunda
den man, som lät sin öfvertygelse brytas ned. Han stängde
sig in i sitt arbetsrum med sina böcker, sina tankar. Han
uppgjorde en plan och samlade material till ett kulturhisto-
riskt arbete, som han benämde »Nordboarnes själslif från
fornåldern till våra dagar». Omfattningen af detta verk var
tilltagen lika stort som uppfattningen var storslagen. Genom
en i detalj ingående framställning af svenskarnes, danskar-
nes, norrmännens och isländingarnes folkkarakter, språk, re-
ligion, poesi, seder, lagar, vetenskap och konst från äldsta
till nyaste tider ville Rosenberg bevisa, huru enhetligt i
sjelfva verket de skandinaviska nationernas andliga lif alltid
varit, trots den yttre söndringen dem emellan, och på grund
af detta faktum ville han, såsom ett logiskt korollarium, låta
inse förnuftigheten af en ändtlig sammanslutning äfven i
yttre måtto. Det var en långsträckt väg Rosenberg valde
för att närma sig målet; men valet ådalägger på det skö-
naste hans brinnande entusiasm för detta mål. Han ut-
skickade två digra volymer. Den första afhandlade »Fornål-
dern», den andra »Medeltiden»; men då han höll på med
tredje volymen, rycktes för alltid pennan ur hans trägna
hand. En bokkännare yttrade till mig en gång om Rosen-
bergs tillämnade stora verk: »Det hör visserligen icke till
de nödvändiga; men der klappar ett hjerta!» Ett hjerta!
Ja, det är just det nödvändiga i allt!
Rosenberg afled den 4 dec. 1885.
Jag gj°rde Rosenbergs personliga bekantskap vid skan-
dinaviska studentmötet i Köpenhamn 1862. När de sven-
ska mötesdeltagarne en härlig juniqväll landstigit på Qvæst-
husbryggan i Köpenhamn och namnuppropet på gäster och
värdar begynt, och turen kommit till mig och min värd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
