Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
steg Rosenberg fram och tog mig under armen. Under
uppmarschen till staden tittade han pa mig en smula från
sidan och yttrade nästan motvilligt: »Jag hade gjort mig
en helt annan föreställning om er. Jag tänkte mig er som
en särdeles lång och groft bygd man». Jag tittade tillbaka
och svarade: »Ja, jag medger att jag illa motsvarar de för-
delaktiga tankar, ni tyckes ha hyst om mig, ty jag är san-
nerligen knappast hufvudet längre än ni sjelfi>. Mannen
vid min sida var nämligen ovanligt kortväxt, med tindrande
ögon och rödt skägg, en förverkligad typ af den godmodiga
danska Nisse god dräng. Rosenberg såg mig nu plötsligt
rätt i ansigtet ocli brast ut i ett hjertligt skratt, i hvilket
jag instämde. Från den stunden blefvo vi emellertid goda
vänner.
När mötet var slut och jag tog afsked af Rosenberg,
kunde dock ingendera af oss drömma om att vi innan kort
skulle mötas i planer och arbeten för Skandinaviens politi-
ska enhet.
Böljeslagen af den polska nationalresningen 1863 fram-
kallade Rosenbergs varmaste sympatier och förde helt oför-
modadt mig in bland konung Karl XV:s personliga om-
gifning. Rosenberg och jag korresponderade i anledning
af de öden, som, först i Köpenhamn och sedan i Malmö
och Klintehamn, drabbade den polska expeditionen under
Demontovicz och Lapinsky. När sedan, i början af 1864,
den danska frågan trädde fram allt mera ödesdiger, kommo
Rosenbergs bref tätare och tätare, nu uppfylda af far-
hågor och förhoppningar för hans eget fädernesland. Snart
kunde jag ej undgå märka, att innehållet ej var afsedt för
mig allena. I brefven förekommo antydningar, utläggningar
och uppmaningar, som påtagligen voro framkastade för att
de skulle bringas till kung Karls kännedom. Och karak-
tären af, syftet med dessa antydningar blef allt märkligare.
Vid den tiden, då det måste vara danska regeringen fullt
klart, att Sverige-Norge (grefve Manderströms depesch den
2 dec. 1863 till svensk-norska sändebudet i Köpenhamn) be-
gynt draga sig tillbaka från den tilltänkta alliansen, skref Ro-
senberg, den 9 dec. 1863: »Huru förhåller det sig väl med
den nordiska alliansen? Vi äro naturligtvis mycket oroliga,
icke blott för sjelfva den tyska krigsfarans skull, utan äfven
för de ryska intalningarna, hvilkas bästa motvigt blefve
Sveriges öppna uppträdande». Efter att hafva antydt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
