Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
För egen del var jag mycket lätt antändlig af idén
om upprättandet af ett skandinaviskt unionsparlament och
en gemensam förvaltning af gemensamma angelägenheter.
Jag hade nämligen förut sjelf vid tvenne tillfällen förfäktat
liknande eller samma idéer. När ar 1860 den s. k. Norska
frågan väcktes och debatterades pä svenska riksdagen, ytt-
rade jag på Riddarhuset följande i samband med en återblick
på den svensk-norska unionens historia: »Unionen fick en
gemensam konung, i vissa fall en gemensam regering, men
icke någon institution, genom hvilken också folken kunnat
föras samman, i hvilken de kunnat förena sig som ett lef-
vande helt. Ty huru unionelt sinnad, huru upplyst och väl-
sinnad en regering öfver två olika folk än månde vara,
ligger det dock i sakens natur att, om de unionella ange-
lägenheterna förekomma endast i och genom regeringen,
folken som sådana ej kunna synnerligen närma sig hvar-
andra. I en unionsrepresentation deremot skulle de båda
nationerna träffat samman; der hade fördomarne, misstroen-
det, rangsjukan, isoleringssjukan nödgats gifva vika för den
beständiga beröringen, de oundvikliga förklaringarna, den
lagliga rätten, den gemensamma nyttan». Och: »Unionsre-
presentation är sjelfva hjertpunkten i de förändringar, som
äro nödiga att företaga i föreningsfördraget, emedan unio-
nen först genom henne kan bli hvad den bör och längese-
dan bort vara». 1 Samma grundidé, samma slags förslag ut-
vecklade jag redan 1855 ij broskyren Fennomani och Skan-
dinavism, som föranleddes af Krimkriget, då förbundet
mellan Europas tvänne mäktigaste och mest frihetsälskande
folk lofvade att frigöra Finland. 2 Hufvudpunkterna i mitt
förslag voro:
Sverige och Finland, hvardera en sjelfständig stat, förena sig, till
inbördes skydd och gemensamt bästa, om att styras af samma konung.
Konungen eger handhafva vården och makten öfver armén och
flottan, hvilka, likformigt organiserade i båda länderna, böra hafva gemen-
sam budget. Det samma gäller om de båda ländernas förhållanden till
1 Kidderskapet och adelns protokoll för den 27 mars 1860.
2 Kort efter Krimkrigets slut skrefs från Finland, att deras antal i
landet »ej varit så alldeles litet» som vid detta krig fäste förhoppningar
om att tiden nu ändtligen var inne, då deras älskade fosterland skulle
»fritt få återgå till sin gamla bepröfvade vän på andra sidan hafvet, om
också ej uti alldeles samma förhållanden som då man senast skildes».
(Uppsatsen »Freden och det nya systemet», 1857, i Finska förhållanden,
l:sta häft., sid. 7, 8.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
