Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
utländska makter, stater eller statsförbund, d. v. s. de diplomatiska an-
gelägenheterna. Gemensamma böra äfven vara tull- och postlagstiftnin-
gen och förvaltningen, hvilka sålunda kunna bast handhafvas i följd af
de båda ländernas nära beslägtade naturförhållanden, behof och afyttrings-
produkter.
Oberoende af hvarandra vare deremot de förbundna ländernas be-
skattningsväsende samt alla öfriga ekonomiska förvaltnings- och lagstift-
ningsförhållanden.
Hvardera landet skall hafva sin särskilda riksdag, inför hvilken
konungen, genom sin regering, är konstitutionelt ansvarig för alla ären-
der, som särskildt angå det ena eller det andra riket.
Ur de båda ländernas särskilda riksförsamlingar väljas ombetrodde
män till en gemensam förbundsförsamling, som sammanträder på lagstad-
gade tider. Inför förbundsförsamlingen är konungen genom sin regering
ansvarig för alla angelägenheter, som äro gemensamma för de båda
rikena. 1
Längre fram tilläde jag: »Det är tydligt att, om äfven
de öfriga skandinaviska staterna, Norge och Danmark, pa
likformiga vilkor inginge i förbundet, , detta då finge, jernte
en behöflig, mångdubbel styrka, sin naturliga såväl inre eko-
nomiska och kulturliga som yttre politiska utsträckning och
begränsning». 2
Jag har tillåtit mig dessa erinringar för att från första
början häfda min moraliska och personliga sjelfständighet i
den sak, hvarom här är fråga, och dermed äfven, jag inser
det väl, stå det moraliska ansvar, som åtföljer min andel
deri. Jag hade tidigt omfattat den politiska skandinavismen
i form af ett konstitutionelt statsförbund på nationel grund-
val. Hoppet om återupprättandet och tryggandet af Fin-
lands frihet genom dess federation med Sverige samt, i
sinom tid, det öfriga Skandinavien ledde mig dertill. En
jemförelse mellan 1864 års förslag till förbundstraktat, i
hvars upprättande jag tog del, och mitt förslag från 1855
visar snart frändskapen dem emellan. Ja, jag vill icke för-
neka, att tanken på Finlands ställning utgjorde ett af mo-
tiven för mitt handlingssätt äfven år 1864.
Såsom den finska frågan inträdde i kabinetten år 1855,
då Sverige afslöt med Vestmakterna en allianstraktat, om
hvilken en sakkunnig politisk författare yttrar, att det är
tillförlitligt bekant att »den syftade längre än dess offentlig-
gjorda innehåll utvisar», 3 så instälde hon sig på nytt år
1 Fennomani och Skandinavism, 1855, senare häftet, sid. 39, 40.
2 Anf. st. sid. 46. .
3 A. Hedin, Den östeuropeiska frågan, 1876, sid. 5, 6. Franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
