Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
året 1863 komma i sin ordning äfven Sverige till godo, ty det
är med folken just som med individerne^ hvilkas ställning all-
tid i viss mån är beroende äfven på beskaffenheten af deras
närmaste omgifning. Så länge Sverige eger till sin närma-
ste granne ett Finland, hvilket som ett dyrbart arf från den
forna föreningen med Sverige bevarar sin folkliga frihet
och konstitutionella samhällsrätt jemte nationel sjelfständig-
het, så länge är ock Sveriges ställning österut jemförelsevis
tryggare- Finland är »Sveriges sköld» fortfarande, ehuru
numera på indirekt sätt. Men samma dag Finland blefve
förryskadt och inkorporeradt, skulle Ryssland rycka Sve-
rige omedelbart in på lifvet, och trycket från jättestaten
komme att kännas starkare. Det högsinta deltagande Sve-
rige 1863 visade Polens sak, hvars martyrers blod säkert
icke heller spildes förgäfves, har sålunda, burit ädelt gagn
äfven för Sveriges egen räkning. Men likasom denna ställ-
ning vunnits genom en sammanlänkning af flere moraliska
och politiska faktorer, så beror dess befästande på en fort-
satt verkan och återverkan mellan samma faktorer. Ju
kraftfullare Sverige häfdar i alla riktningar sin rättmätiga
intressesfer, dess mera stödes indirekt Finlands fria utveck-
ling, hvars internationella innebörd sedan öfverföres som en
varm underhafsström till Sverige. Lyckades det för Sverige
att återupprätta en unionsstat, i hvilken de skandina-
viska stammarne äro samlade till »inbördes skydd och ge-
mensamt bästa», stegrades naturligtvis också både verkan
och återverkan, som derefter genom Sverige utsträcktes till
de öfriga skandinavländerna. Finlands och Skandinaviens
intressen sammanträffa i den nordiska folkfrihetens betryg-
gande.
För hvar och en, som med hjerta och öfvertygelse om-
fattat skandinavismens sak, var början af året 1864, då
Sverige fortfarande höll sig tillbaka från den bebådade allian-
sen med Danmark, i ytterlig grad pinsam. Sverige hade
förut tillkännagifvit, att det skulle anse »hvarje angrepp
på Slesvig» såsom riktadt mot hela Norden, och då angrep-
pet egde rum, retirerade det sig in bland Londonproto-
kollets undertecknare, der det träffade samman med sjelfva
löpa sig mot Ryssland, och derigenom äfventyra landets ställning. Olä-
genheterna af detta patriotiska förmynderskap äro dock säkert större än
fördelarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
