Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
manfattning deraf pâ svenska (bil. 10). Men innan jag fort-
sätter min redogörelse ber jag få med några ord erinra om
partiställningen i Danmark.
Ehuru försvagad!, innehade det nationalliberala partiet
fortfarande makten. Hall, den mångårige ledaren, hade i
slutet af december 1863 trädt ur regeringen, men hans man-
tel blef upptagen af hans kollega, Monrad, biskopen-ministern,
som den 4 febr, fans tillstädes på Dannevirke, utan att dock
kunna förebygga härens tillbakatåg. Monrad hade, mot
Halls beräkningar, bildat ett förmedlings- och diktators-
kabinett, i hvilket liberala och konservativa element skulle
förenas till ett på en gång diplomatiskt och energiskt hand-
lingssätt. Hall och hans närmare vänner, som i sina hjertan
anklagade Monrad för äregirighet och öfverdrifven lit till
sin ledareförmåga, iakttogo mot honom en reserverad hållning.
Monrad hade till nära förtrogen danska skandinavismens
främste man: Karl Ploug. Denne, som tycktes vänta allt
af Monrads rådighet och beslutsamhet, hade för den skull
stält till hans förfogande sitt betydande inflytande som opi-
nionshöfding både i och utom riksdagen. Ploug var vid denna
tid ytterst förstämd mot Sverige. Med den grämelse öfver
alliansens uteblifvande, som Ploug delade med alla andra,
förenade sig hos honom en särskild harmanledning. Ploug
hade nämligen, i förening med några danska skandinaver, 1
afsändt i förra hälften af december 1863 till Stockholm en
förtroendeman med uppdrag, bland annat, att så bevekande
som möjligt lägga kung Karl på hjertat Danmarks behof af
hjelp i den stundande striden. Detta sändebud, en god,
älskvärd och hederlig man, var svensk, f. d. löjtnanten G.
Rosenmüller, då bosatt i Köpenhamn. 2 Kungen, som vid
den tiden liksom ännu långt senare hoppades att Sverige
slutligen komme att verksamt uppträda för Danmark, sva-
rade Rosenmüller, att han ville undsätta Danmark med
22,000 man, dem han sjelf skulle anföra. Rosenmüller an-
höll om att få löftet skriftligen upptecknadt för att kunna
med full autoritet öfverbringa det till sina sändemän. Kun-
gen gick in derpå, men med det vilkoret att löftet icke
finge offentliggöras, hvilket bevisar att han dock äfven
1 Hofjägmästare Carlsen, baron Blixen-Finecke och grosser Hage.
2 Löjtnant Rosenmüller flyttade någon tid derefter tillbaka till
Sverige, der han genom sin fru, född friherrinna Duvall, egde det präk-
tiga godset Tyllinge i norra Småland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
