Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Aktstycken. Bilagor till von Qvantens artikel: Bref från Karl XV, Kristian IX, Monrad m. fl. - N:o 4. Från C. Rosenberg till E. v. Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
Denna beräkning vore riktig, om man kunde lita på, att
det danska folket skulle resa sig under den gifna förutsättningen^,
och att det då skulle söka räddning hos Sverige och dess kunga-
ätt. Men jag tror, att man ej så utan vidare kan räkna derpå,
åtminstone icke ifall Sverige fortfarande bibehåller den passiva
hållning det hittills iakttagit.
Jag sluter härtill, för det första, af den nedtryckta, mod-
fälda sinnesstämning, som här har börjat smyga sig öfver men-
niskor, samt af den oklarhet, som råder i de flestas tankar om hvad
man kan vänta sig af Christian IX, och hvilken hållning man
bör iakttaga gentemot honom och regeringen. Men jag vill förut-
sätta, att nationalkänslan, då man tillämnar folket det yttersta
hån, vaknar ur sin modstulenhet och tillgriper »förtviflans sjelf-
hjelp», som det hette i adressen af den 21 mars 1848; men
månne man då skulle söka räddningen hos Sverige? Dertill är
utsigten för ögonblicket mindre än någonsin. Det hjelper ej stort,,
att några få, som äro skandinaver icke blott af instinkt, utan
derför att de i nordens sammanslutning se vilkoret för nordens
frihet, — det hjelper ej stort att vi några icke hysa agg till
Sverige eller den svenska regeringen derför att den för ögon-
blicket håller sig tillbaka. Jag har trott att denna vår uppfatt-
ning delades af många, och så har verkligen varit fallet. Men
för hvarje ny motgång växer antalet af dem, hvilka, med allians-
underhandlingarna i minne, också erinra sig Tschernings ord:
»Sverige skall föra oss ut på hal is». Allra mest växer detta
antal genom och med den modstulenhet, som utbreder sig öfver
såväl den fine, som icke fine hr Sörensen. Jag har hört en
sådan man, som historikern Allen, en af våra bästa patrioter,,
säga: »Sverige har förrådt oss!» Jag har på gatan hört två
pojkar politisera och den ene säga till den andre: »mycket hellre
tysk än svensk!» Hvad har han hört i hemmet? Detta är
visserligen otålmodighetens och modlöshetens yttringar, men de
måla stämningen, sådan den i allmänhet är, och mot en mängd
personer, med hvilka jag talat, har jag måst försvara eder, na-
turligtvis utan att öfvertyga dem. Det reaktionära partiet har
synbarligen gjort framsteg ända sedan den dag konungen under-
skref författningen. Understödt af Evers* och Wodehouse* stör-
tade det, den 24 dec., den förhatliga Hallska ministèren. Mon-
rad trodde, att han skulle kunna dominera partiet genom att in-
* Statsrådet Evers Rysslands, lord Wodehouse Englands utomor-
dentliga sändebud till Danmark i anledning af Christian IX:s tillträde
till regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
