Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Ensam, originalnovell af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ensam!
Svenskt original af Rust Roest.
—■ Nej, den der stora låren skall inte in nu! Bär den
upp på vinden så länge, ropade fru Wendt efter flyttkarlarne,
som knogade upp för trappan med en stor flatt låda.
— Det är lådan med den stora taflan, skall den inte
packas upp härnere? frågade tapetseraren, som stod på en
hög trappa i färd med att hänga upp de tunga draperierna
för dörrar och fönster.
— Nej, porträttet skall inte upp i dag. Allt skall vara
i ordning härinne innan dess. Var god och säg till karlarne,
att de inte stöta emot flygeln!
— Hvar skall den hän? frågade snickaren, som kommit
in med bockarne, på hvilka flygeln skulle hvila medan föt-
terna skrufvades på.
— Här, här, midt i rummet. Der i hörnet ställa vi
den lilla fantasimöbeln, soffan på sned för hörnet så, och
bordet framför.
— Och chaiselonguen?
— Här, framför gobelinen. Hjälp mig att flytta pal-
men på läsbordöt. Bokhyllorna skola hängas upp på alla
väggarne, undantagandes den här, ofvanför skrifbordet, det
är taflans plats.
—Icke skall frun bära staffliet själf?
— Det tar jag ingen skada af, det är inte det minsta
tungt. Där, borta vid fönstret är bästa dagern. Småsakerna
och böckerna skall jag själf ordna. Tack för i dag. Jag
skickar efter herr Petterson, när taflan skall upp, troligen
blir det i morgon; men jag skall i alla fall skicka ett bud!
Så, nu hade hon blifvit af med snickare och tapetserare,
målare och flyttkarlar, hela denna stab af klamprande, ferniss-
luktande, starka karlar, som spela hufvudrollen under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
