Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Ensam, originalnovell af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
567
bråkiga flyttdagarne och hvilka man är så glad att bli af
med, när man ej längre oundgängligt behöfver dem. Fru
Wendt var också belåten och sysslade ett par tre timmar
i det stora rummet, hennes hvardagsrum.
Nu mot qvällen började det verkligen arta sig. Det
hade varit en ansträngande dag, nästan tröttsammare än de
föregående. Hennes jungfru och åtskilliga hjelpmadamer
hade arbetat i de yttre regionerna, hon med tapetserarne
och snickarne i det inre. I köket stod Fina på en vanlig
trappstol och hängde upp de blanka blecksakerna på de
ljusa väggarne. Ja, det finge hon göra utan henne, hon var
nu trött, hon skulle hvila sig. Hon kastade sig ner på
björnhuden framför kaminen och började fundera. Så länge,
länge sedan hon suttit så der, och hvad hade ej allt händt
sedan dess! Det sista året, det första sorgliga året, som
följt på hennes svåra förluster, det år hon lefvat med sin
gamla, blinda faster, föreföll henne nästan som en dröm.
När den gamla nu ändtligen fått sluta, hade deltagande slägt
och vänner försökt hjelpa henne med att ordna sitt lif!
Inte tänkte hon på att flytta för sig sjelf, det skulle hon
aldrig härda ut med, och så ung som hon var gick det
knappt an, hon borde antingen flytta till sin äldre, gifta
syster eller skaffa sig en sällskapsdam eller adoptera ett
barn, som skulle bli henne en ersättning för det hon för-
lorat. Hon tackade dem för att de intresserade sig för
henne, det var nog mycket förståndigt det de sade, men
hon kunde ej göra det, så det tjenade till ingenting att tala
derom, hon vore fast besluten att bilda ett eget hem och
vara ensam! Ja, och nu skulle hon visa sina vänner, att
det gick an, visa dem att hon kunde det, att hon haft rätt.
Gruppen vid kaminen var ordnad som i hennes forna hem
och hon satt länge och stirrade in i elden och drömde.
Hvad denna ensamhet var olik den ensamhet, hon vant sig
vid hos gamla faster! Det låg något högtidligt, nästan heligt
öfver denna ensamhet. Hon satt der på den yfviga, mjuka
fällen midt ibland spillrorna af sitt forna hem, så förändrad
i sin dystra enkeskrud, så blek, så mager. Det var som
om hon ensam blifvit kastad i land efter ett skeppsbrott,
som uppslukat allt, hvad hon hållit kärt. Från och med i
morgon skulle hon börja ett nytt lif under nya förhållanden.
Först skulle hon låta hänga upp det stora oljefärgsporträt-
tet af sin man och sitt barn, och så skulle hon försöka att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
