Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Ensam, originalnovell af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Legenden! Hvilka minnen! Deras stycke, deras kärleks
legend, som hennes man brukade kalla den! En sådan tor-
tyr! Hur hvarje ton liksom vred omkring knifven i det
öppna såret! Det var som gjorde de två deruppe henne en
orätt, som visste de, hur hon led af att höra dem, af att
höra detta. ’
Det sjöd inom henne. Hur de plågade henne! Skulle
nu också dessa främmande, okända menniskor förbittra hen-
nes lif, var det icke sorgligt nog förut? Om hon skulle
skicka upp till dem och bedja dem låta bli att spela, nej
det gick icke an, hon kunde icke göra sig löjlig, det var
ju ej hennes hus, de hade ju hyrt der lika väl som hon
och hade väl rättighet att gå på sina egna golf och spela
duetter klockan half åtta på aftonen. Om det varit midt i
natten, men half åtta på aftonen! Det var en ryslig otur
detta, men det var något som nästan var oundvikligt, om
icke i denna form så i en annan. Ofverallt i verlden fun-
nes det lyckliga makar och små barn, ingen kunde rädda
henne från att se eller höra det som pinade henne, ingen,
ingen! Det blefve väl bättre, när hon fick sysselsättning
och vant sig vid det. Kunde hon ej tänka på något annat,
låta bli att höra på? Nej, de klara, klingande, vemodiga
tonerna trängde så tydligt ner till henne, det var omöjligt,
outhärdligt! Hon ringde:
— Om det är bäddadt åt mig, går jag och lägger mig;
— Skall frun redan lägga sig, klockan är inte mer
än åtta.
— Jag vet det, men jag är trött. Godnatt!
Hon tog ett ljus och gick in i sängkammaren. Tak-
lampan brann och ljuset i den mattslipade kupan spred lik-
som ett slags månsken i rummet. Hvad här var fridfullt
och tyst, här hörde man icke musiken, det skulle bli skönt
att hvila — att sofva.
Hon hade ej väntat, att den första aftonen i det nya
hemmet skulle vara angenäm, men den hade varit svårare,
än hon kunnat föreställa sig. Finge hon bara sofva och hvila
ut, skulle hon nog i morgon vara mindre nervös. Hon klädde
hastigt af sig och släckte lampan. Hon hade just sjunkit
i detta angenäma tillstånd mellan sömn och vaka, denna
halft medvetslösa dvala, under hvilken man hvarken tillhör
drömmarnes eller verklighetens verld då —. Hvad var nu
detta — var det i sjelfva rummet? nej, det var deruppifrån;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
