Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sågo att rättfärdigheten icke upphörde att vara en dygd,
derfor att den utöfvades mot ett främmande folk.
Till den abstrakt radikala riktningen hos Heine
kommer hatet mot Preussen, hvars framtid han icke anade och
hvars styrka han icke förutsåg, denna Preussens styrka,
som förträffligast är åskådliggjord i Carlyles skildring af
Fredrik II:s fader: förmågan att med ärlig stränghet
öfver-vinna kaos, nedslå pratet och administrera. Detta hat var
hos Heine närmare bestämdt Rheinländarens
dödsfiendtlig-het mot Preussen. Man märke denna strof till den
preussiska örnen:
Dn hässlicher Vogel! wirst du einst
Mir in die Hande fallen
80 rupfe ich dir die Feder’n aus
Und han’ dir ab die Krallen.
Du sollat mir denn in luft’ger Höli’
Auf einer Stange sitzen
Und ich rufe zura Instigen Schiessen dabei
Die rheinischen Bozenschützen.
På Wienkongressen hade Preussen efter lång vägran
öfvertagit Rhenprovinserna. Det fick derigenom, i stallet
för den afrundning, det hoppats på i öster, alldeles
söu-derslitna gränser, och till på köpet kom en från
gammal-preus-same alldeles skild folkstam under den preussiska spiran.
Detta var den trakt, der en gång gränsen låg mellan kelter
och germaner. Här stack sig den romerska
militärprovin-sen in. Öfver detta land hade sedermera prestvälaet
ruf-vat, så att under förra århundradet Fredrik den stores ande
här alldeles icke haft något inflytande. Den gamla murkna
klerikalismen stötte här tillsammans med den franska
revolutionen, och man helsade med jubel de män som utbredde
dess idéer.
Gammalpreussarne närde oviljans misstro mot
rhen-ländarne och dessa återgäldade denna känsla med räntor.
Preussaren var och förblef vid Rhen något främmande,
något otrefligt. Om sonen, som tjenade i armén, sade man:
»Han är hos preussarne*. Berlinaren uppförde sig »om
eoi-betsman i Köln och Düsseldorf med öfvermod, sökande
nedsätta allting, och rhenländaren ansåg länge en
anställning i de gamla preussiska provinserna som en förvisning
till Sibirien. Öfver allt hörde man klagan öfver preussar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
