Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Johan Nybom och skaldekonungen af F. H—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
653
sidan icke glömmas, att man ännu lefde i den tegnérska efter-
klangstiden och att man med glädje i Nyboms sångmö igenkände
ett barn af den tegnérska anden, till hvilken det ju hörde att
älska en prunkande bildrikedom, som det den tiden knapt föll
någon in att någonstädes finna öfverlastad, äfvensom en af högsta
välljud kännetecknad form, som betraktades såsom en oeftergiflig
fordran äfven hos skalder, som, i saknad af Tegnérs snille, icke
förstodo att dermed para klarhet och djup i tanken.
Så slog då Nyboms lyrik i allmänhet mäktigt an, och skulle
den icke göra det måhända mer än annorstädes i Wexiö, der
för ännu jemförelsevis få år sedan grafkullen uppkastats öfver
Frithiofsskaldens stoft och der hans verksamhet och hela person
ännu lefde i friskt minne? Helt visst. Åtgången på biljetter till
soarén var också synnerligt liflig, trots det för den tidens för-
hållanden temligen höga priset, 1 Rdr Rgs, och på soarédagen
var Nybom, då nyss anländ till staden, i ett förträffligt lynne
och beredde sig med ömsorg för sitt uppträdande, äfven hvad
hans yttre menniska angick. Dertill hörde äfven att varda qvitt
ett
till
att
temligen gammalt stubbskägg, som missprydde hans haka.
»Jag söker en Figaro i ert älskvärda Sevilla», sade han
en på gatan mötande vän, »hvar skall jag finna honom?»
Svaret vardt en axelryckning, åtföljd af den upplysningen,
Wexiö liksom de flesta välbestälda småstäder ända till för
kort tid sedan varit nog lycklig att ega en skäggskrapare, men
att denne nu för alltid utbytt rakfatet mot lyran, korteligen de-
buterat som skald, oh, ja, gjorde anspråk på att helsas som
skaldekonung.
»Oho!» utropade Nybom. »En broder i Apollo alltså. Då
är jag räddad. Han skall icke kunna vägra att för min skull
för en enda gång återgå till prosan och rakknifven. Gif mig
mannens adress!»
Och Nybom var räddad. Anländ till Ahlstrands bostad
rönte han föga svårighet att öfvertala denne till att bevisa ho-
nom den tjenst, hvaraf han för tillfället var i största behof. Och
ännu mer, skaldekonungen vägrade bestämdt att mottaga någon
ersättning for sitt besvär. »Aldrig en skillings betalning af en
embetsbroder», förklarade han.
Och strax derefter utropade han inspirerad: »Skalderna
känna hvarandra», gick fram till ett bord, hvarpå lågo en mängd
häften i ljusröda omslag, öppnade ett af dem och började upp-
läsa inledningssången till »De sköna blommorna»:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
