Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
669
Preussen?–––- Allt detta skulle, då det slötes med, att
Sverige och Preussen delade sins emellan Danmarks sönder-
huggna lemmar, gifva det hela utseendet af en på förhand
lagd plan, som vore så afskyvärd, att tanken ryggar till-
baka för att skåda ned i dess djup.»
Dessa saftiga reflexioner berodde dels på ovetskapen om,
att förbundsförslaget äfven bestämde, att Sverige-Norge
skulle afsluta krigsförbund med Danmark för att åt unionen
rädda norra Slesvig, d. v. s. allt som verkligen är nationelt
skandinaviskt i Danmark, dels derpå att artikelförfattaren ej
hade en aning om att hela förslaget var uppgjordt och gilladt
af danske män. I bref till Carlsen (bil. 21) besvärade jag
mig öfver korrespondensen och dess menliga följder. Jag
väntade få se en lämplig dementi i Danmark. Men jag
bedrog mig i denna väntan.
Huru förklara denna fruktansvärda vanställning? Huru
förklara dess möjlighet? Hvad var dess bevekelsegrund,
dess syfte? Kan Norsk Rigstidendes korrespondent, så
noggrant underrättad i öfrigt, hafva handlat i god tro?
Detta synes otroligt. Det var icke heller fallet, såsom
intygas af ett meddelande, som jag erhöll af Karl Rosen-
berg, sedan jag sjelf tagit reda på korrespondensens förfat-
tare. Denne var en medarbetare i Plougs tidning Fædre-
landet, jur. kand. Kristoffer Krabbe. Rosenberg säger,
att Krabbe icke ville att »unionen komme till stånd utan att
svenskarne stridt för den». »Så bestialisk», tillägger Ro-
senberg, »var hans och mångas sätt att se saken.»,
Krabbe vanstälde således afsigtligt förslaget, och han
gjorde detta för att motverka dess genomförande. Han
ansåg följaktligen att planen i och för sig var sådan att
den kunde lyckas äfven utan strid. Han antog att, om
en svensk-norsk stridsstyrka genast uppträdde i Danmark,
och danska och svensk-norska regeringarna gemensamt på
kongressen i London förklarade, att Danmark vore villigt
att helt och hållet till Tyskland afstå allt sitt tyska land,
Lauenburg, Holstein och den förtyskade delen af Slesvig,
men att samtliga de skandinaviska rikena, hvilka ämnade
ingå ett innerligt förbund, vore färdiga att med all makt
kämpa för det danskt nationella norra Slesvigs bibehållande
åt Danmark, Tyskland då skulle ha ingått på en sådan
uppgörelse, hellre än att fortsätta ett i Europas ögon i
många afseenden redan förhatligt krig, samt att, om Ryss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
