Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
675
af hvad som var gagneligt för hans fosterland som förmådde
honom att, så som han gjort, strax från början vara med
om att undertrycka konung Karl unionsförslag, och jag är
lika öfvertygad om, att han erkänner mig vara i min goda
rätt, då jag afslöjar en taktik, hvars medel och mål jag
lika litet kan gilla. Det är uppenbart, att Ploug anser all
sköns list, osanning, förvrängning, förtal vara tillåtna i poli-
tik likasom i kärlek. Men han skall dock säkert medgifva,
att sanning är nödvändig, då man vill gifva ett, vore det
än så ringa, bidrag till sin tids historia. Det är hvad jag
här önskar göra. Ploug är en historisk personlighet. Han
står i centern af det stora national-liberala partiets skandi-
naviska flygel. Han är dess olympiske högtidssångare, dess
publicistiske koranförare, dess orakelmäktiga delfiska Pytia,
hvars trefot heter Fædrelandet. Man måste förstå att tyda
hans uttalanden, om man skall komma deras sanna bety-
delse på spåren.
När alltså Ploug säger i Fædrelandet, att om Monrad i en
»förbigående» och »intetsägande» antydning nämt Holstein,
så har detta skett endast i följd af en »obehörig foglighet»
gent emot det danska hofvets »schleswig-holsteinska dröm-
mar. hvilka ju icke låta förena sig med någon skandinavisk
förbindelse», så betyder detta, rätt uttolkadt: »För att dölja
att det national-liberala partiet i verkligheten in i det sista
önskade bevara Holstein åt Danmark, skylla vi hela denna
önskan på hofvets schlesvig-holsteinska lystnader, och för
att göra denna beskyllning så mycket sannolikare, så upp-
dikta vi en obehörig foglighet af Monrad, och förneka
sjelfva möjligheten af en förbindelse mellan Holstein och
en skandinavisk union». Också Rosenberg skref en gång
till mig, att Monrad upptog Holstein i det skandinaviska
programmet i följd af konung Kristians »uttryckliga önskan».
Men detta kan endast vara halfva sanningen. Monrad
var ej den man, som gerna underkastade sig någon,
och på den tid, hvarom här är fråga, var han i Danmark
mäktigare än konungen. Han omfattade således nog
sjelf denna sällsamma kombination : Holstein—Skandinavien.
Men han måste äfven kunnat påräkna stöd derför i riks-
dagen. Hos de gamla hallstarriga, halfabsolutistiska hel-
statsmännen kunde det knappast vara, ty deras program i
tiden var riktadt till en stor del just mot skandinavismen.
Det kunde ej heller vara hos bondevänpartiet, hvars ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
