Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
676
fraktion, den Tscherning-Anclræska, ansåg nationalitets-
intresset endast som en löjlighet och dumhet (för dem fans
endast ett intresse: det ekonomiska), och hvars andra frak-
tion helt nyss genom sina främste män förklarat sig för en
rent nationel uppgörelse. Det måste således vara hos hans
egna gamla meningsfränder, de national-liberale, bland hvilka
Ploug var en af hans närmast förtrogne. Här, i skötet af
detta parti, påträffar man drömmen om en holsteinsk-eider-
dansk-skandinavisk union. Den kunde knappast heller ha
uppstått just för tillfället, och i sjelfva verket finnas ock
tidigare spår deraf. Tydliga sådana leda till börsmötet
den 14 juni 1862 under skandinaviska studentmötet i Kö-
penhamn. En talare från Slesvig ville att den danska skan-
dinavismen skulle hissa ren eiderflagg, och göra sig fullstän-
digt qvitt Holstein. Men Ploug skyndade sig att göra
bekymmersamma invändningar. Jemför man dessa invänd-
ningar, det i och för sig orimliga sätt, hvarpå kung Karls
unionsförslag misshandlades af de national-liberala, samt
Monrads bref till kung Karl med hvarandra, kommer man
till den slutsatsen, att Holstein länge legat gömdt som
socker på botten af den broderbägare, som de national-
liberala skandinaverne räckte Sverige och Norge. Men detta
skulle à tout prix döljas tills den slesvigska frågan blifvit
lyckligt och definitivt löst med Sverige-Norges tillhjelp.
Först sedan, i ett gynsamt ögonblick, skulle den tillämnade
gåfvan aftäckas, i hopp om att den då ej skulle försmås.
Det radikalt nationella unionsförslag, som kung Karl upp-
tog och förordade, kom Monrad att förråda denna af-
sigt. Monrads bref kastar en förklarande, ny ljusstrimma
in i den danska politikens labyrint. Och denna strimma
sprider ett nytt i dubbel mening förklarande ljus äfven öf-
ver den svensk-norska regeringens ställning och hållning
under de för Norden så sorgliga åren 1863—1864.
Jag har redan sökt visa, att den svenska ministèren i
det hela taget mötte unionsförslaget med sympati. Man
har dock — främst Karl Ploug naturligtvis — gjort ifriga
invändningar mot möjligheten häraf. Härvid må i förväg
märkas, att äfven om dessa invändningar befunnes fullt
grundade, derigenom alls icke angåfves den faktiska orsa-
ken, hvarför underhandlingarna mellan konung Karl och
Monrad strandade. Denna orsak ligger, såsom jag redan
ådagalagt, helt och hållet i Monrads och det national-liberala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
