Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Rafaëlli på verldsutställningen i Paris af Emil Hannover
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
725
Nu sitter han alltså framför denne arbetare, som har
pipan i mun och glaset framför sig. Säkerligen underhåller
Raffaëlli sig icke med honom för att på detta sätt lära känna
honom, ty i taflan af honom råder en tystnad, som herskar
öfverallt hos Raffaëlli. Han har alltså blott sitt öga att lita
på och det narrar honom icke. Det låter honom förstå att
det fins drag, som äro i en alldeles särskild grad beteck-
nande för denne individ såsom sådan, t. ex. denna döda
glanslösa blick, som endast känner till att vara sluten eller
öppen, men icke att se. Raffaëlli förstår sig på en sådan
blick ända in i dess innersta djup. Han insätter då hela
sin kraft på att gifva oss andra sin egen uppfattning deraf,
och han pointerar på sin duk denna blick, för att den skall
verka på oss, liksom den verkade på honom. På samma
sätt markerar han den stora plumpa näsan, som blott har
uträttat sina funktioner och känt lukten af dålig tobak, det
strida skägget, som växer vildt öfver ansigtet, den stela bar-
kade handen, som håller om pipan, den tillskrynklade runda
hatten, som sitter så orimligt dåligt på hufvudet, de flottiga
kläderna öfver den oformliga kroppen. Han understryker
allt dylikt för att riktigt tydligt få fram sitt intryck; han
öfverdrifver kanske här och der en enskildhet, utan att detta
dock är märkbart i helheten. Och han uppnår sålunda i
denna tafla att skildra arbetaren lifslefvande icke blott hans
fysionomi utan hans väsen, och den atmosfer af dödhet och
slöhet, som icke kan öfvergifva honom — en atmosfer, en
stämning, som Raffaëlli genialiskt har ökat genom att an-
bringa arbetarens lilla dotter sofvande vid faderns sida med
sitt hufvud hvilande på armen.
Men man finner i denna enskilda figur derjemte mera
än en skildring af denna enda menniska. Den smakar kraf-
tigt af en hel art. Inför denna tafla får man bekräftelse på
sina föreställningar om vissa delar af arbetarnes stora ras,
ser tusentals personer och hundratals egenskaper förkropps-
ligade i denna enda figur. Det är så mycket märkligare
att finna dylikt hos Raffaëlli, hvars hela sträfvan just är en
strid för det porträttmessiga, för en framställning fri från
spår af abstraktion. Men när en droskkusk af Raffaëlli lik-
väl tyckes vara just den kusk, vi åkte med i går, en tidnings-
kolportör, just den vi sågo på boulevarden i går afton, när
kort sagdt alla hans figurer tyckas oss vara kända ansigten
från Paris och trakten deromkring, så ligger detta i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
