Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Rafaëlli på verldsutställningen i Paris af Emil Hannover
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726
fulländade intelligens, med hvilken denne målare väljer till
modell det slags gestalter, som vi kalla typer. Tusen går
han granntyckt förbi, innan han väljer en, och denne ene
är just den, som tyckes honom vara summan af tusen andra.
Det är detta så enkelt ljudande och likväl så sällsynta, som
gör honom ny i den moderna konsten. Han har haft före-
gångare i Daumier, till en del också i Monnier, men ingen
af dem har nått så långt som Raffaëlli i karaktärens styrka,
och begge hafva de konstruerat typen, mera än de sökt finna
den i ett exemplar af verkligheten. Och bland de bästa nu
lefvande målare fins ingen, som gör gemensam sak med
Raffaëlli, hur många af dem än sysselsätta sig med arbe-
tarens lif. Vissa af deras skildringar visa sträfvan till stor-
het, men blifva fastsittande i det akademiska; de flesta af
dem äro bravurnummer af samma slag som Zolas dramati-
serade »Vårbrodd»; en annan del utgöres af experimenter
med verkstädernas pittoreska ljusverkningar. Och sällan
komma de få, som verkligen af ren sympati dragas till ar-
betaren, längre än till att framställa denne som arbetsdjuret,
som trälen i trampqvarnen, som en bland många, lik de
många. Detta gäller sålunda om Rolls »Le Travail», den väl-
diga figurrika taflan, bekant från utställningen i Köpenhamn.
Roll har velat gifva en skildring just af de menskliga arbets-
djurens verksamhet på sjelfva den scen, der de framsläpa
sitt halfva lif. Till en sådan skildring har han funnit den
ene arbetaren lika god som den andre, endast han kunde
göra tjenst som modell. Det var icke den enskilde, han
ville framställa, utan det samlade sträfsamma arbetet; der-
för har han icke pointerat något, utan gifvit allt en jemn,
tyvärr icke tillräckligt sträng behandling. Jag har i detta
ögonblick, fastän jag ånyo och mycket noga betraktat Rolls
tafla för blott en månad sedan, icke ett enda individuelt
drag lefvande i mitt minne, utan blott ett intryck af arbetet
i det hela — så till vida något som kan öfverensstämma
med taflans titel. Men af alla Raffaëllis taflor af det slag
jag hittills omtalat påminner jag mig arbetaren — på en
gång som ett porträtt och som en typ, men mest som det
sistnämda. ’ När jag tänker på de flesta andra mera bety-
dande målares verk, ser jag inför mig bilder — med pitto-
reska förtjenster, med vackra motiv, fina stämningar, goda
kompositioner, god karaktäristik, men alltid bilder. När jag
deremot tänker på de tjugufem målningarna och hundratals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
