Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Rafaëlli på verldsutställningen i Paris af Emil Hannover
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
735
tidigt härmed fick han en kort tid i Ecole des beauxarts
den enda undervisning, han någonsin åtnjutit, men som gått
spårlöst förbi. En konsthandlare tog honom derefter på en-
treprenad för 40 francs i veckan. Han lefde på sina in-
komster i en by utanför Paris, målade bilder af traktens
proletariat och fick dem icke sällan refuserade på den
årliga salongen.
Så föranstaltade han en dag under 1884 i en tom bu-
tik på boulevarden en utställning af halftannat hundratal af
sina arbeten, och från den stunden visste Paris att det egde
en stor konstnär i Raffaëlli.
Han har på verldsutställningen en tafla af två gamla
judar, som spatsera tysta vid hvarandras sida rakt i flinten
på åskådaren. Något mera förbluffande lefvande har jag
icke mött inom konsten och det förefaller som vore de hela
verldsutställningens gedignaste konstverk. Jag skulle vilja
se den taflan uppe i Louvren bland de gamla klassikerna
— sida vid sida med Holbein, Clouet och Antonelli da Mes-
sina, och jag skulle vilja se om Raffaëlli komme att blekna
inför dessa stormän. Min uppfattning är att han är en icke
mindre stor konstnär än dessa. Det förefaller mig icke öf-
verdrifvet att säga, att han funnit denna de visas sten, som
alla århundradets målare med sträfvan mot verkligheten
hafva sökt, hafva kommit så nära, men aldrig förr seger-
rikt fått tag på. Han afslutar ärorikt detta århundrade, som
började med David, och man må hoppas att han omsider
och en gång för alla utrotat den föreställningen, att skil-
dringar af samtidslifvets lägsta element skulle vara oförenliga
med konstens upphöjdhet. Han har visat att i skildringen
af en stackars kringstrykare kan nedläggas lika mycket konst-
närligt värde som i skildringar af Kristus, Cäsar eller Dante,
och att kringstrykarens trasiga hatt har lika mycket att för-
tälja som hjeltens strålande hjelm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
