Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - G. Brandes och den nyare danska literaturen af S. Schandorph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
738
var så van vid hopplös väntan på den, »som komma skulle»,
att jag ansåg att det ännu var god tid. Men då jag hade läst
hans bok om emigrantliteraturen, blef jag så glad som den
yngste af Brandes’ åhörare.
Hvad jag och många med mig mer eller mindre längtat
efter, men hvarken haft mod eller talang att myndigt uttala med
fordran på att landet skulle lyssna till blef här klart och eldigt
uttaladt.
Der kräfdes starka väckareslag, der kräfdes höga rop. Det
måste sägas, att vi på nästan alla andliga områden lågo i sju-
sofvarsömn : den politik, som hade gjort oss af med nästan hälften
af landet, hade ännu stora ord på läpparne liksom om intet hade
inträffat, literaturen presterade endast krims krams och de skrif-
vande anade vanligen icke hvad man tänkt och diktat i Europa
under de senaste femtio åren; skulpturen sof i skygd af Thor-
valdsens väldiga skugga; målningen var nära att fastna i en
genialisk teoretikers halfförstådda doktriner. Vid universitetet
var det blott lif i de exakta vetenskaperna ; Bröchner, den mest
framstående filosofen var ju dödssjuk, ännu tog man på fullt
allvar begrepp sådana som »Åndsvirkelighed» och föreföll
ganska belåten med »Dualismen i vor nyeste Filosofi».
Från Brandes’ ord sprutade gnistor åt alla håll och många
af dem antände. Genast tändes Drachmanns ungdomshänförelse,
som under en kort följd af år frambragte den skönaste, klang-
fullaste lyrik med de kraftigaste vingslag — toner, som icke
hörts så friska sedan Oehlenschlägers ungdom och som vid det
tillfället syntes oss förespå en bana lik Oehlenschlägers.
En del af den dåvarande yngsta generationen af målare
slöt sig till Brandes och i närmast uppväxande artistskara fick
han ännu talrikare vänner. Der han blef mottagen, förde han
lif och rörelse med sig.
Han uppeggade oss, han gaf oss lust att pröfva våra kraf-
ter, han gaf oss mod. Hvad man förut icke orkat, eller icke
vågat taga itu med, tyckte man nu att man måste och borde
väga. Hans klara, bestämda, oförbehållsamma uttalanden skrämde
bort många spökande äldre teorier och dogmer, som ännu gingo
och pysslade i vårt sinne, och man log åt hvad man förut varit
rädd för.
Åtskilliga hade funnit att jag på ett roande sätt berättade
drag ur lifvet på landet och i Köpenhamn och att jag hade för-
utsättningar för att uppfatta de karaktäristiska figurer, som der
förekomma. Man uppmanade mig också att göra ett literärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
