Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - G. Brandes och den nyare danska literaturen af S. Schandorph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740
mötte jag honom en förmiddag pâ Gammeltorv just som jag skulle
ned och gifva lektion i Mariboes skola vid Fredriksholms kanal.
Han sträckte armarne ut emot mig och var mera glad öfver
boken än jag sjelf. Vi gingo fram och tillbaka i Raadhusstræde
och jag tror nog att jag bedrog skolan pâ en half timme den
dagen.
Redan 1874, dä jag hade utgifvit »Nogle Digte», intresse-
rade han sig för mig och påpekade hvad jag kunde och borde
göra och hvad jag borde afhälla mig ifrån. Från den tiden
kommo vi i vänskapligt personligt förhållande, hvilket senare
öfvergick till en varm vänskap, som jag är viss på räcker så
länge jag lefver.
Sällan har en man blifvit så våldsamt angripen, men det
borde Brandes vänta. Folk, som fastnat i rutinen, befinna sig
väl och tycka att de sitta bra, de skälla som hundar, från
hvilka man vill taga köttbenen, när nya tankar störa dem. Folk,
som blifvit för gamla för att se och höra nya andliga strömningar,
folk, som äro vana vid en respektabel andakt för det gamla, de
vredgas och bedröfvas, när man bultar på deras dörr och till-
kännagifver att de komma, dessa strömmar, och hålla på att skölja
öfver de gamla husen.
Sjelf lade Brandes icke fingrarne emellan, kunde icke heller
vänta eller begära att så skulle ske med honom. De angripna,
hvilka först satte sig i försvarsposition för egen räkning och
angrepo hans tankegång, kunde visserligen vara mycket aktnings-
värda. De hade rätt att streta emot. Ädla och framstående
män sådana som biskop Monrad och historikern Paludan-Müller
togo till orda emot Brandes i en ton som var nobel och urban.
Det var personer som vi alla togo af hatten för.
Men Brandes har blifvit baktalad, beljugen, skamlöst be-
handlad af afandsjukan, hyckleriet och halfbildningen.
Afundsjuka är en dansk arfsynd. I detta land, der det
är så stort svängrum för respektabla medelmåttor, ser man snedt
på allt som reser sig öfver denna medelmåtta. Samma medel-
måtta är ju väl aflönad, offentligen hedrad, ergo känner den sig
som lyft öfver en genialisk privatmans angrepp. Vid denna tid
herskade en stor okunnighet i de studerande kretsarne om hvad
som föregick i Europas andliga lif och man blef riktigt i miss-
humör öfver hvarje försök att skaffa oss kunskap derom. Trollet
ville vara sig sjelf nog. Man sade: »La Danemarca farå da
se.» Liksom om detta stackars lilla lemlästade land icke behöfde
all den kultur det kunde rymma. Många hittills ledande kritici
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
