Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Vid en köpenhamnsk badort, af Gustav Esmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
749
vanligen något i ögonen fallande, som hastigt leder den tänkande
iakttagaren till ett erkännande af det taktfulla i folkmytens idé,
att förse sjöjungfrurna med stjert.
Efter vattenvistelsen hålles frukost och siesta öfver hela
linien. Markiserna rullas ned för verandorna, hängmattorna fä-
stas upp, förmiddagens dåsighet lägger sig öfver de solstekta in-
sektsurrande trädgårdarne. Sjön skubbar sig slött fram och till-
baka mot stranden. Glänsande kråkor och kajor sno omkring
och fiska i tången. Vid horizonten stå seglen orörliga, som om
de vore utklippta i grått papper.
Plötsligt skrämmes friden på flykten af en mängd skarpa
skrik från hotellets planteringar. Det är gossarne Jens och Axel,
som äro på fuffens. De ligga här ute på landet med sina mam-
mor. Jens är 21/2 år. Hans krithvita hår, på hvilket han bär
en väldig kaskett, ger bakifrån hans ungdomliga hufvud likhet
med en gammal bondgubbe. Framifrån liknar han med sina
rosenröda kinder, himmelsblå ögon och ett visst sött englaleende
en affekterad landsortsingenue. Af naturen är han tillgjord och
närgånget höflig. Till alla, som gå ut och in eller förbi, skri-
ker han »god dag», alldeles som en dresserad papegoja.
Axel är bara två år, bär en sorts kjol och halmhatt med
gummisnodd, som han håller i munnen. Hans stora eldröda ansigte
låter ana en inbunden och surmulen karaktär. Han kan inte heller
tala och inlåter sig på det hela högst ogerna med någon. Der-
imot besöker han flitigt sophinken vid köksdörren, hvarifrån han
vänder tillbaka med hummerskal, ärtskidor och kycklinghalsar,
som han förtär i all sköns ensamhet. Han strider äfven med
änder och sparfvar om de brödsmulor som gästerna kasta ut.
Bägge två äro tjugu gånger om dagen i fullständig lifsfara,
endera vid vattnet, mellan vagnarne eller på trappan upp till
utsigten. Detta kungöres medelst de omtalade skriken från deras
olycksaliga mödrar, som sitta och virka under kastanjeträden och
på grund af omständigheterna inte kunna springa efter dem med
någon större hastighet, under det de vakthafvande barnjungfrurna
regelbundet äro försvunna i vissa skuggiga lusthus i trädgårdens
bakgrund, der de af hotellets två uppassare undervisas i att hvissla,
smälla med lindblad och andra sådana herdelika sällskapsnöjen.
Kyparen Friis är köpenhamnare, har bena i nacken och
frack; han serverar hotellets inackorderingar på deras rum och
vid de gemensamma måltiderna inne i matsalen. Hans kollega
Jeppesen är en bondpojke, stubbklippt som en fästningsfånge och
betjenar i tröja och förkläde gästerna i källarsalen och trädgår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
