Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Vid en köpenhamnsk badort, af Gustav Esmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
750
den. För tillfallet utan sysselsättning, eftersom barnflickorna ha
gått in för att söfva Acke och Jens till deras vanliga middags-
sömn, stå de båda drömmande vid ingången. Två äldre damer,
som just nu ankommit med en vurst, skaka först den ena och
så den andra ut sina skrynklade kläder medan de ännu äro på
vägen och styra sedan kurs emot ingångsporten. Den galante
Friis skyndar sig att öppna. De äro bägge två mycket små, myc-
ket närsynta och något skrangliga, likadant klädda i stålgrå kläd-
ningar, fina svarta kragar med spetsar och mörka hattar. Det
är endast den skilnaden, att den ena har gröna vindrufvor på
sin hatt, den andra spanska körsbär. Förmodligen är det på
detta som deras små nevöer och niecer kunna skilja dem från
hvarandra.
De ha nu kommit ut på en liten tur till landet. Kanske
är det den enas födelsedag eller kanske skola de endast dröja
en stund, medan de vänta på nästa båt eller vagn för att bege
sig vidare någonstädes, dit de äro bjudna [på middag. Under ett
belefvadt konverserande ledsagar herr Friis dem in i trädgården.
I fall damerna kanske ha för afsigt att bo på hotellet, så skall
han strax låta hemta deras saker? Eller kanhända damerna
önska intaga några förfriskningar ? I sådant fäll vill han föreslå
dem att göra det uppe på Utsigten, hvarifrån man just i dag
kan se alldeles charmant och långt in i Sverige, der man redan
börjat skörda sädesfälten. Ja, det vore verkligen önskligt att
vädret ville hålla i sig och vara vackert. Jaha, två chokolad!
Med en djup bugning lemnar han sina bländade protegéer vid
nedersta trappsteget och ropar på återvägen, i det han pekar med
tummen öfver axeln: gäster till dig, Jeppesen, två chokolad uppe
på Utsigten. Och Jeppesen flyger upp för de 57 trappstegen
for att torka af bordet och höra om det skall vara något bröd.
Och så flyger han upp igen med chokoladen och åter upp med
en kikare och så med en tidning och slutligen för att få betaldt.
— Hvad fick du? frågar Friis, som emellertid genom pince-
nez har studerat Politiken.
— Sex öre, svarar Jeppesen med andan i halsen. — Idiåtl
Långsamt stödjande sig på parasollerna komma nu damerna
ner för trappan. Friis närmar sig ånyo, hoppas att de ha varit
belåtna, beklagar att de redan vilja lemna stället, plockar i förbi-
gående två maskstungna rosor och öfverlemnar dem som ett litet
minne 1 Detta är öfverväldigande. Så mycken artighet kan icke
få blifva obelönad. Den ena gamla damen hviskar till den an-
dra och upp ur portmonnän kommer nu till den vördnadsfullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
