Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Vid en köpenhamnsk badort, af Gustav Esmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
751
öfverraskade Friis en tjugufemöring, som han midt för sin kol-
legas näsa öfvermodigt kastar i luften och åter fångar på afvig-
sidan af handen med ett: »Det är så man tar dem, Jeppesen!»
När öfverkyparen Friis vid femtiden har öfversett duknin-
ningen i table d’hôte-salen, smakat på sylten och salladen och
skänkt i ett glas åt sig af departementschefens privata rödvin,
låter han flickan ringa samman badgästerna och ställer sig åter
vid serveringsbordet med serveten öfver armen. Strax derpå
träder sällskapet högtidligt in, herrarne i svarta rockar, gnug-
gande händerna, damerna i handskar och armband, barnen fint
kammade. Det helsas allvarligt och samtalas afbrutet, under
det maten går laget rundt. Först efter soppan kommer den
egentliga konversationen i gång. Som sig bör, der danska kvin-
nor och män komma tillsammans i festligt lag, gäller inledningen
den kungliga familjen och det är rörande att bevitna hvilken
trofast och noggrann kännedom folk, som annars ej står hofvet
nära, eger om de kungligas dagliga lif och vanor. Det upplyses
om majestäternas lifrätter och prinsessan Maries förströelser, skämt-
samt och ändå vördnadsfullt berättas om kronprinsbarnens säng-
tid, hur många smörgåsar de unga kungliga högheterna få till
kvällsvard och hvad som är på smörgåsarne. Då en dam med-
delar att hans majestät tycker mycket om vattgröt, lyfter hela
sällskapet sina hufvuden och upprepar med en mun »vattgröt»
med gladt hänryckta blickar. Ja, om man vågade tro, att vid
den kungliga taffeln rådde ens tillnärmelsevis så mycket intresse
för undersåtarnes diet, med hvilken sanning kunde man då icke
tala om det ömsesidiga bandet mellan kungahuset och folket!
Den dam, som serverade vattgröten, rodnar starkt, dels af
glädje öfver sin framgång, dels af förvirring öfver sin djerfhet.
Hon och hennes man, en förmögen borstfabrikör, ha nämligen
först ganska nyligen blifvit fullt accepterade af sällskapets för-
nämsta dam, departementschefens fru. Förgäfves gick hon i bör-
jan tidigt från morgonen i gredelin sidenklädning och diamant-
brosch, förgäfves var hennes man outtröttlig med att draga eld
på tändstickor till departementschefens cigarr. Först då hon en
dag hade fått ut sin landå och departementschefskan, som inte
kunde motstå det eleganta ekipaget, hade samtyckt till en åktur,
fick hon tillträde till det departementala kaffebordet efter mid-
dagen. I stället har en ung herre, oaktadt han är student och
af god familj, blifvit så godt som utstött. Dels har han näm-
ligen blifvit beslagen med att dricka absinth, dels har han en
söndagseftermiddag farit till Köpenhamn och först kommit till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
