Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Vi och orientalisterna. En ny fredlig seger! Af John Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
fått se den dyrbara klenod som konungen, i form af ett
dryckeshorn, öfverlemnade som ett minne från sig till kon-
gressen, hvilket horn visserligen ej att döma af dess dimu-
nitiva dimensioner syntes vara ämnadt att dricka mjöd ur,
men som fyldt med bästa »avec» bör kunna bereda kom-
mande kongresser fröjd vid »Moccan» efter festmiddagarne.
Allt detta och mer till ha vi sett och inpreglat i vårt
minne såsom varaktiga tecken på att den vackra förbröd-
ringsidé, som orientalistkongresserna ytterst åsyfta, äfven
sträckt sina verkningar till oss.
Och än mer! Vi ha bildlikt taladt ätit »salt och bröd»
med våra vänner orientalisterna och derigenom ytterligare
förbrödrat oss med dem och sådant kan ej gerna kallas
»humbug» på kristet språk !
Lärde forskare från Österlandet ha i dyrbara manu-
skript lemnat oss vetenskapliga afhandlingar om Orienten
och som pris derför fått medaljer med vår konungs bild på
framsidan och korrekt graverade egyptiska emblem på bak-
sidan, för att sporra till fortsatta bemödanden att sprida
nytt ljus öfver de länder, der våra urförfäders vagga stått
innan våra egna vaggor började gå i den nuvarande, lilla
obetydliga vrå af verlden, der vi dväljas.
Ingen partiskhet har visats orientalisterna! Deras skal-
der och vältalare på vers och prosa ha belönats med samma
mynt hvarmed våra egna skalders förtjenster pläga belönas.
Och på sitt ärliga, rättframma språk yttrade konungen
redan vid kongressens högtidliga öppnande, att någon annan
belöning ej kunde ifrågakomma:
»Me7i kommen ihåg, sade Hans Majestät, att de ti-
der äro förbi, dessa tider, dä konung Noamon fylde skal-
den Nabiras mun med dyrbara perlor och då kalifen Ma-
moitn betalade en enda vers med tusentals denarer!»
Ja, de äro förvisso förbi, Gudi klagadt.
Icke ens herr Dhruwa, som i sitt vackra poem qvad:
Och den berömde Oskar, Fursten, Skalden och Filosofen,
är älskad etc., fick mer än »Literis», eller samma utmär-
kelse som t. ex. herr Tammelin bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
