Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Vi och orientalisterna. En ny fredlig seger! Af John Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
792
imponera på dem genom för tillfället antagna österländska
seder och bruk, om vi undantaga den svensk-orientaliska
prägel som generalsekreteraren gref Landberg med gemål
gaf åt sin magnifika och dyrbara fest å Grand Hotel och
hvartill värden i sin egenskap af svensk-orientalist var ink-
komligt berättigad.
För att ge den rätta karaktären åt denna lysande fête,
som för öfrigt var af alldeles specielt privat natur, hade
nemligen åtskilliga pikanta arrangemang, erinrande om Ori-
enten, satts i scen.
Så sågos samtliga tjenare iförda österländska drägter,
liksom om det förmögna värdfolket förfogat öfver en hel
stab af brunhyade slafvar, färdiga att lyda sin herskares
minsta vink, såvida de ville undvika de i Orienten brukliga
raffinerade bestraffningar, som bruka följa på de minsta för-
seelser mot husbondeväldet.
Men det var i sjelfva verket, ej så farligt!
Vid närmare granskning igenkände vi Stockholmare
snart nog under den rättrogne tjenaren »Omars» eller »Alis»
kaftaner den rutinerade vaktmästar Anderssons eller Pet-
terssons stofthyddor, hvilka, för att ge festen dess rätta prä-
gel, utbytt sina flottiga och trånga tjenstefrackar mot den
vida orientaliska drägten. Och när sedermera brunroten,
hvarmed de likt andra afgudabeläten blifvit intvålade, senare
på qvällen löstes upp af deras arbetes ärliga, anletes svett
och de syntes gräsligt tatuerade, så kom sig detta deraf, att
deras germaniska, hvita hud lyste fram i de fåror som svett-
perlorna plöjt i deras skinande anleten. Och när sedermera
en af de österländska danserskorna trädde fram, om hvilka
det förut berättats i tryck, att de importerats direkt från so-
ligt Afrika, och vid det elektriska ljusets magiska sken trådde
sina graciösa »pas» på en utbredd matta, som under arka-
derna i ett mohriskt slott, behöfde denna Terpsichores prest-
inna knappt visa sig förrän vi smålogo åt den svensk-orien-
talistiske värdens älskvärda skämt när vi i »la première
bayadère» igenkände fröken Brandt från Kungl. operan, pi-
ruetterande »L’aimée» ur »Djamileh».
Med diktatorisk myndighet, som det anstår den, hvilken
som chef stält sig i spetsen för en godtköpsresa till Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
